SOMMARSERIE om STATSMINISTERBOXEN (I): Enligt den indoktrinering vi fått i skolans historieundervisning var det Socialdemokratin som införde allmän rösträtt och demokrati i Sverige. I verkligheten tog liberalen Karl Staaff (1860-1915) striden mot kungamakten långt innan Socialdemokratin blev en kraft att räkna med i svensk politik.
I själva verket hade de modererande krafterna inom S fullt upp med att hålla revolutionärerna kort, och därför slöt de tacksamt upp bakom Staaff. Det var han som fick ta smällarna från de gamla etablissemangen.
Därför var Karl Staaff mer framgångsrik som opinionsbildare än som statsminister i två omgångar, 1905-06 och 1911-14.
Statsvetarprofessorn Peter Esaiasson har gjort en kort och intressant biografi i bokboxen Sveriges statsministrar under 100 år.
Karl Staaff är den ende ogifte statsministern vi haft. Esaiasson berättar om hur han avböjde uppvaktningar, även från en ung dam av god familj som han umgicks med. Staaff hade så stark integritet att han inte släppte någon inpå livet. Han undvek även som uppburen företrädare för staten de många bjudningar han förväntades gå på, skriver Esaiasson.
Han var en stram arbetsnarkoman som utvecklade sin politik och taktik i ensamhet. Många liberaler var kritiska mot att de alltid blev överkörda av Staaff, men hans ställning var ohotad. Hans energi och outtröttliga kamp för de liberala idéerna kunde ingen mäta sig med.
Man kan säga att Karl Staaff var fadern till ”partismen” som gör partiledarna till kungar under stenhård partidisciplin. Det är lätt att tro att detta kollektiva synsätt var något som formades inom arbetarrörelsen, men Esaiasson visar att Staaff förhandlade utan att förankra hos någon, medan Hjalmar Branting alltid hörde sig för hos partistyrelsen.
I denna aspekt gillar jag inte Staaff. Inte heller hans svaga taktiska förmåga inger respekt. Han blev totalt utspelad ut av högerledaren Arvid Lindman både när det gällde rösträttsreform och försvarspolitiken.
Men Staaff var förespråkare för majoritetsdemokrati, alltså en tydlig regering och lika tydlig opposition. I den meningen anser jag att han var mer framsynt än Arvid Lindman, som genomdrev proportionella val. Detta system innebar att Socialdemokratin under stora delar av 1900-talet kunde härska genom att söndra de borgerliga partierna.
Respekt inger Staaff också därför att han var en politiker och statsminister som visat att han kunde försörja sig utanför stat och politik. Han föddes i Stockholm, där hans far var pastor i Adolf Fredriks församling. Prästgården ansågs vara den finaste i stan. Men själv valde Karl Staaff juridiken, och blev en mycket duglig advokat som drev egen advokatbyrå i Stockholm. Den sålde han med stor förtjänst först när han blev statsminister 1905.
Köp boxen: Adlibris. (Andra intressanta bloggar om politik, val, statsminister, partiledare, Sverige, historia, böcker, litteratur, recension, liberalism, Karl Staaff, opposition, regering)