Den annars så återhållsamme akademikern och Oxfordprofessorn Timothy Garton Ash sparar inte på krutet när han analyserar Europas kris i Guardian, Europe is sleepwalking to decline. We need a Churchill to wake it up:
Eurozonens kris har bara börjat. Marknaden har inte övertygats, inte ens av förra veckans gigantiska lånegarantier till Grekland. […] Nuvarande och framväxande stormakter, från USA och Kina till Brasilien och Ryssland, behandlar redan Europas anspråk på att vara en betydande aktör på världsscenen med något som ligger nära förakt.
Den begränsade överenskommelsen som träffades under vinterns toppmöte i Köpenhamn om klimatet, ett ämne där Europa hävdar att man är ledande, förhandlades fram av USA, Kina, Indien, Sydafrika och Brasilien. Europa var inte ens med i rummet.
Köpenhamn var en väckarklocka som Europa missat att vakna upp till. De två figurer som valts att representera EU på världsscenen är närmast totalt okända. […] Peking, Moskva, New Delhi och Washington väntar inte. För dem händer det någon annanstans. […] Det krävs en ny Winston Churchill att förklara hur illa läget är för européerna, i de poetiska tongångarna av ”blod, svett och tårar”.
Ja, Europas största problem är att Europa inte förstår hur stora problem man har.
I Times hänvisar förre redaktören i The Economist, Bill Emmott, till en annan brittisk ledare av historiska mått, The Thatcherite road is all Europe has left. Han efterlyser mer av marknadsekonomi snarare än regleringar:
Att lösa eurozonens kris kommer att kräva mer liberaliseringar än vad Tyskland vill svälja.
Ja, man signalerar tvärtom att man vill ha mer av regleringar och får därmed marknaderna att falla allt mer.
Jag undrar hur långt det ska gå innan politikerna förstår hur allvarligt, ja, för välfärden dödligt, det är med växande statsskulder. Man tror fortfarande att man kan visa dådkraft genom bländverk som lånegarantier, regleringar och nya skatter som ska försvåra spekulation.
Men marknadsekonomin kan man inte lura så som man kan lura väljare. För marknadsekonomin är det skulderna som talar om hur allvarlig krisen är. Och skulderna har politiker i Europa knappt börjat att göra något åt.
När man väl gör det finns risk att de sociala oroligheterna i Grekland, där demonstranter dödat tre civila, kan spridas. Hur ska Europa då kunna återhämta sig?
Det är verkligen tid för europeiska politiker att för sina medborgare tala om hur allvarlig situationen är — och att man i samförstånd borde agera för att åtgärda problemet: statsskulderna.
(Andra intressanta bloggar om skuldkris, statsskuldskris, finanskris, Grekland, Europa, USA, budgetunderskott, statsskuld, politik, ekonomi, spekulation, handel)