(S)larvigt skötta offentliga medel

Göteborgs-Posten kommenterar läget kring de misstänka muthärvorna i Göteborgs S-ledda kommun, Mutaffär med unken doft:

Idrotts- och föreningsförvaltningen har av allt att döma accepterat så allmänt hållna och ospecificerade fakturor att ordentlig kontroll i efterhand kraftigt försvårats. Till detta kommer att enskilda tjänstemän ägnat sig åt spontan utgallring av handlingar och fakturor när de slutat.
Hur är något sådant möjligt? Bortom frågan om vad direkt brottsligt som kan ha skett finns också frågan om den kultur som funnits och utvecklats på idrotts- och föreningsförvaltningen – en kultur för vilken både förvaltningsledning och politiker har ett ansvar. […]
I skuggan av mutaffären finns också det speciella beslutsklimat som genom åren vuxit fram i Göteborg, med ett långvarigt socialdemokratiskt styre och den ledarstil som tidigare var etablerad. Där personliga kontakter ibland haft avgörande betydelse och beslut tagit genvägar via slutna rum. Handläggningen av Gamla Ullevi, med stora merkostnader för skattebetalarna, är ett exempel på den dåliga beslutskulturen. […]
Utan uppmärksamheten i medierna hade sannolikt inte någon granskning värd namnet kommit igång.

Det sista är viktigt. Granskande massmedier är sista skyddet innan korruptionen totalt tar över, när en demokratisk enhet tillåtits bli en enpartistad eller enpartistat.
SVT:s Uppdrag granskning visade att S-märkta revisorer i Göteborgs kommun, tillsammans med S-utsedda förvaltningsledningar, försökte sopa oegentligheterna under mattan.
Läsare har (efter förra blogginlägget om Göteborgsskandalen) påpekat att oegentligheter förekommit i kommuner där man haft skiftande majoriteter. Och så är det. Rötägg och brottsbenägna finns överallt. Skillnaden är dock stor mellan enskilda handläggares oegentligheter och det som i Göteborg ser ut att vara systematisk och organiserad korruption där allt fler blivit inblandade. Då handlar det om en cancersvulst som växer, där de inblandade skyddar varandra genom att förstöra handlingar och försvårar upptäckt.
Kommuner i Sverige omsätter enorma summor och är ofta störste arbetsgivaren på orten. Det skapar stor lockelse i att komma åt dessa ”ägarlösa” pengar som ingen har riktig kontroll över och som skramlar i kommunens kassakista.
Vem bryr sig om en faktura saltas med en halv miljon? De dumma skattebetalarna ställer snällt upp.
Så har ju tankarna gått i Göteborgs idrottsförvaltning och på kommunala Familjebostäder.
Därför ska vi inte ha höga skatter och stora ansamlingar av pengar som ingen har ordentlig kontroll över.
Bättre med många aktörer som var och en har full kontroll på sina medel. Då för man både mångfald, flexibilitet och minskad risk att våra surt förvärvade slantar först beskattas och sedan betalas ut till bedragare.
För att tala klartext: socialism är bedragarnas paradis.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Rulla till toppen