Det mest bångstyriga, utsvävande och föga ekonomiskt ansvarskännande partiet i det rödgröna samarbetet hade kongress i helgen. Hur uppfattades kongressen av sina samarbetspartner?
Folkbladet skriver i ledaren Heder åt V – trots allt:
För första gången sedan 1917 var en socialdemokratisk partiledare gäst på en V-kongress. Mona Sahlin beskrev de tre partiernas koalition som en färgskala med olika nyanser av rött och grönt. […]
Nu ingår V definitivt i det rödgröna blocket. De som eventuellt hoppats/befarat att Vänsterns partikongress skulle ända i en revolt mot partiledningens samarbetslinje med S och MP; de kan sluta hoppas/oroas nu.
Aftonbladet rapporterade i helgen, Vägrar sälja sig billigt:
När partiet inledde sin kongress i Gävle märktes missnöjet från talarstolen.
– Det kostar att sitta i en regering. Det är inte vår politik som förs. Vi blir en del av makten och måste försvara en politik som vi inte står för, sa ombudet Peter Möller.
Aron Etzler tillhör en av kritikerna. Skattehöjningar är så små att det inte blir några pengar kvar till välfärden menar han. Framöver förväntar han sig betydligt mer på både skatte- och arbetsrättsområdet.
– Blir båda de dåliga finns det ingen poäng för Vänsterpartiet att vara med i samarbetet, säger han.
Men trots invändningarna är det svårt att hitta vänsterpartister som på allvar ifrågasätter samarbetet.
Norrländska Socialdemokraten rapporterar i V-krav på sex timmars arbetsdag:
Men ombuden ville inte släppa partiets gamla profilfråga om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Beslutet fattades med röstsiffrorna 121-91.
— Att slopa kravet vore ett dråpslag mot partiets själ, argumenterade Mehdi Oguzsoy, Storstockholm.
V-ledaren Lars Ohly tröstade sig med att det i beslutet sägs att partiet ska verka för en arbetstidsförkortning som på sikt ska leda till sex timmars arbetsdag. […]
En svårare fråga för Ohly att hantera är kravet på att svensk trupp snarast ska lämna Afghanistan. Visserligen är detta redan partilinjen men att lyfta in det i valplattformen skärper ytterligare kravet och gör det svårare för Ohly att gå med på en kompromiss med S och MP.
Andra krav i plattformen är bland annat att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna och att välfärden inte får ha vinstintresse – frågor som återstår för de rödgröna att komma överens om.
Ohly anser att det är fullt möjligt att fatta beslut om individualiserad föräldraförsäkring under mandatperioden men att det måste ske stegvis.
Dala-Demokraten skriver i Vänsterpartiets olidliga lätthet:
Vänsterpartiet är tveklöst det parti i det rödgröna samarbetet som har svårast att påverka den gemensamma politiken. […] De flesta vänsterpartister inser nog att deras förhandlingsläge är ganska klent. Det viktiga för dem borde vara just en rödgrön seger: Hur det än är skulle en sådan ge större spelrum för vänsterpartiets hjärtefrågor.
Men det jag mest slås av är att jag har svårt att finna socialdemokratiska kommentarer om Vänterpartiets kongress. Varken Dagens Arena, Aftonbladet eller andra har brytt sig om att analysera kongressens beslut. Vill man skyla över motsättningarna, måntro?
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Vänsterpartiet, kongress, Lars Ohly, rödgröna)