Lånekarusellen på svenska

Vi i Sverige kan skratta oss lyckliga över att Alliansregeringen inte dragits med i samma lånekarusell som exempelvis den förra brittiska Labourregeringen, och som Mona Sahlin och Thomas Östros förmodligen satt fart på med ”krispaket” om de hade varit vid makten de senaste åren.
Men faran är inte över för Sverige. Hos oss ökar låneskulden i hushållen, skriver Helsingborgs Dagblad, Lånesamhället i knipa:

I skuggan av europeiska staters balansgång på bankruttens rand förskjuts nu intresset mot hushållens belåningsgrad. Vi har gjort som vi blivit uppmanade av banker och regeringar – låna och sätt fart på marknaderna!
Här i Sverige har många uppfattningen att vi ligger i lä för de ekonomiska stormar som rasar ute i Europa. Men hela tiden kommer små irriterande påminnelser om att även vi lever farligt. Hushållens lånebubbla är väl uppblåst. Den som tvivlade på det fick en hårdhänt påminnelse när Finansinspektionen föreslog att bostadskrediter inte bör över stiga 85 procent av bostadens marknadsvärde när krediten ges. Många med lån befinner sig betydligt över denna gräns.
Riksbankschefen Stefan Ingves […] anser att hushållens skulder måste sluta öka. På bara några år har vi gått från 60 procent av BNP till 75.

Det är en viktig varning. Det var på grund av orealistiskt höga lån hos hushållen som den amerikanska finanskrisen startade. Lika lite som stater kan leva över sina tillgångar och bygga oöverkomliga berg av lån, kan hushållen göra det.
Lån är ett viktigt smörjmedel i ekonomin, men lån får inte ses som inkomst vilket jag har intryck av att både politiker och andra låntagare gör. När man får pengar i handen som man kan använda, då tycks det inte spela någon roll om det är riktiga inkomster av lön eller om det är lånade pengar. Så kan vi inte ha det. Lån ska betalas tillbaka, med ränta.
Att ens behöva påpeka det är pinsamt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )