I Nerikes Allehanda skriver Johnny Munkhammar och Martin Källstrand en bra debattartikel, Rättvisemärkt riskerar cementera fattigdom. Under tre årtionden har andelen människor i fattiga länder som lever i extrem fattigdom mer än halverats:
Vad gjorde detta möjligt? Flera avgörande faktorer, som marknadsekonomiska reformer i flera länder. Men den ökade öppenheten mot omvärlden, och nedmonterandet av handelshinder, var avgörande. […]
Ju friare handel, desto snabbare går denna utveckling. Det anser dock inte Rättvisemärkt, vars produkter svämmar över i butiker och caféer. De anser att man inte ska handla produkter som inte svarar upp mot olika krav. Bland annat krävs att produktionen ska vara småskalig och att det ska finnas vissa minimipriser. […]
Vad har Rättvisemärkts krav för effekter? Ta småskaligheten. Bönderna får inte göra sig beroende av anställda utan måste driva sin farm genom sin egen eller sin maka eller barns arbetskraft. Men en bonde som inte får låta sitt företag växa, bland annat genom att anställa, kommer naturligtvis aldrig att ta sig ur fattigdomen.
”Vägen till helvetet är stenlagd med sådana avsikter”, heter det. Och jippot Rättvisemärkt demonstrerar att så är fallet.
(Andra intressanta bloggar om politik, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, marknadsmekanismer, frihandel, rättvisemärkt, tillväxt)