Alliansregeringen har presenterat en rad åtgärder den här veckan. Pensionärerna ska få högre pension. Vägar och järnvägar ska rustas upp. Och i går var det barnfamiljernas och ungdomarnas tur.
Regeringens reformagenda är så omfattande att oppositionen har svårt att hitta något att klaga på.
Man kan inte ens anklaga regeringen för överbudspolitik. Konjunkturinstitutet har deklarerat att det finns ett stort utrymme att lova reformer för, utan att behöva finansiera dem med besparingar eller skattehöjningar. I valrörelsen kan politikerna sätta sprätt på 40 miljarder kronor för nästa år, enligt KI.
Nerikes Allehanda skriver i ledare, Både stärkt välfärd och sänkt skatt:
Förslaget har en klar låginkomstprofil. En höjning med ett visst antal kronor, betyder mer för den som har en låg inkomst än för den som har en hög inkomst. [A]llianspartierna har ännu en gång lyckas visa att det går att förena sänkta skatter med en förstärkt välfärd.
Det retar Socialdemokraterna. De hade helst velat att regeringen kombinerat skattesänkningar med massiva nedskärningar i den offentliga sektorn. Ibland så framskymtar visserligen den bilden i den socialdemokratiska retoriken. Men väljarna känner knappast igen sig i en sådan beskrivning.
Dessutom har Sverige, i en europeisk jämförelse, urstarka statsfinanser. Och då grusas ytterligare ett klassiskt socialdemokratiskt valknep – att hävda att en alliansregering med automatik innebär en statsfinansiell katastrof.
Ja, de sunda svenska statsfinanserna är de borgerligas verkliga triumfkort. Alliansregeringen har visat sig vara en mer kompetent regering än de flesta i Europa.
Förmodligen krävs nu en mjukare framtoning för att partisympatierna ska tippa över till deras fördel. Och nu visar Alliansen vad starka statsfinanser betyder för välfärden — allt!
Jag hade hellre än mer transfereringar sett skattesänkningar. Men att satsa på nya statsutgifter är priset för att kunna vinna valet i höst. Med bidragen avväpnar man den S-ledda oppositionen som får mindre utrymme att gå till motoffensiv.
I Sverige är omtänksamhet och värme lika med bidrag, medan att låta människor behålla sin lön anses kyligt och egoistiskt. Den villfarelsen sitter djupt, och den måste bändas upp genom mer värdebaserad idédebatt. Som tar mer tid än en valrörelse.
Alliansen agerar pragmatiskt och genomför politik som väljare i mitten uppskattar. Mer kan man inte begära.
Andra medier: AB, SvD, SDS, HD. (Andra intressanta bloggar om politik, barnbidrag, välfärd, barnfamiljer, statsfinanser, Val 2010, Alliansen, regeringen)