Volvo och Saab i nya händer, vad hade hänt med S-regering?

I Folkbladet (S) skriver Widar Andersson, Volvo rullar mot Kina:

Näringsminister Maud Olofsson sken som en sol på presskonferensen i Göteborg i går. […] Jag förstår henne. De akuta oken Saab och Volvo har lyfts från hennes axlar. Nya ägare har trätt till i båda bolagen. […]
För Sverige betyder affären att ett stort antal kvalificerade och välbetalda industriarbeten räddas kvar. Med lite tur kan också ett antal nya jobb komma att skapas i affärens förlängning.
Affärsutbyten med Kina är heller inte något sensationellt. Varje storföretag och varje regering gör tvärtom vad den kan för att utveckla kontakterna med Kinas väldiga och växande marknad.

Men vad hade hänt om en S-regering suttit vid makten när finanskrisen briserade och både Volvo och Saab hamnade illa till? Mona Sahlin var ju omedelbart ute och krävde att svenska skattebetalare skulle pumpa in miljard efter miljard. En ny varvskris hade kunnat uppstå, där skattepengar brändes i allt snabbare takt till ingen nytta.
I politik är styrka ofta förmågan att inte ingripa. Det är så lätt, så begripligt, så bejublat att ”visa handlingskraft” genom att offra andras pengar genom ”stödpaket” och annan pressmeddelandestyrd politik. Att däremot ha is i magen och mod att stå emot påtryckningar att handla snabbt snarare än klokt, kräver ledarskap.
Och när det gäller Volvo och Saab har Maud Olofsson visat det. Mona Sahlin hade förmodligen slarvat bort åtskilliga av våra miljarder — för att sedan ändå se bilfabrikerna läggas ner. Det var så det gick till under varvskrisen. Staten fortsatte bygga fartyg, som parkerades i norska fjordar där de rostade i brist på köpare. 
Genom Olofssons kyla har nya ägare tagit över bilfabrikerna. Överlevnaden för Volvo och Saab är ingalunda garanterade på lång sikt. Men de får en ny chans.
Vill svenska folket verkligen ha en Mona-regering som kastar bort pengarna och spiller ur mjölken?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen