Flera i Churchills krigskabinett ville försöka förhandla med Tyskland sedan Frankrike besegrats, men Churchill var benhård i motståndet mot varje form av förhandlingstrevare.
Därmed räddade Churchill friheten i Europa. I ny bok av historikern Ian Kershaw analyseras vad som hänt om de centrala politiska ledarna under andra världskriget agerat annorlunda. Boken recenseras i Svenska Dagbladet av Lennart Berntson, Framtiden vanns genom högt spel:
Vad hade då varit det mest troliga resultatet av en brittisk fredsuppgörelse med Berlin? Churchills ministär hade med säkerhet tvingats avgå och ersatts av en tyskvänlig regering (vilket var vad krigskabinettets medlemmar själva utgick från). Den brittiska kontrollen över Medelhavet hade förmodligen övergått i italienska händer (också detta var kabinettet övertygat om).
Därmed hade USA inte haft någon allierad i Europa, utan säkert koncentrerat sig bara på att besegra Japan efter Pearl Harbor.
Tänk hur avgörande en enda människa kan vara för hundratals miljoner människor…
Intressant att historiker av facket börjat våga skriva kontrafaktiskt, “men inte på ett spekulativt utan realistiskt vis” som Berntson skriver. Det verkar som att jag inte kan undgå att läsa Ödesdigra val. Tio beslut som förändrade världen 1940–1941.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, Winston Churchill, andra världskriget, USA, Nazityskland, Europa, demokrati,MR, frihet, diktatur, krig, historia)