Svenska Dagbladet har en intressant ledare där man tar upp vad som skett inom sjukvården under senare år. Man citerar sjukhuschefen i Lund, Bent Christensen som säger: ”Svensk sjukvård är fast i ett industriellt tänkande från 60-talet.” Reformbehovet är stort, men det är också motståndet.
Regeringen har haft en annan syn på sjukvård än den förra S-regeringen. Man har givit landstingen incitament att jobba effektivare utifrån patientperspektiv.
Ledaren summerar i En krona från Hägglund är värd 46 gånger mer:
Summa summarum har den förra regeringen, enligt den här uträkningen, plöjt ner 46 miljarder kronor för att försöka minska köerna och öka tillgängligheten i vården. Och detta bara under 2000-talet.
Utan märkbar förbättring.
När Alliansens socialminister Göran Hägglund presenterade sin kömiljard bröts trenden. I och med den fick landstingen incitament att förändra sig.
I alla landsting utom två klarade man förra året av att ge behandling i rätt tid till 90 procent av patienterna.
Det S-regeringen inte klarade med 46 miljarder, gör Alliansen med 1 miljard. Och det är inte bara en politisk bedömning. Socialstyrelsen konstaterar att ”satsningen har haft en tydlig inverkan på förutsättningarna för ett effektivt tillgänglighetsarbete”.
Här har vi ett konkret exempel på hur Sverige har blivit bättre med Alliansregeringen. Mycket återstår att göra. Men till skillnad från Socialdemokratin har Alliansen inte varit främmande för att reformera sjukvården så att den bättre lever upp till patienternas förväntningar.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, sjuka, vårdköer, vård, vårdval, omsorg, läkare, ekonomi, Alliansen, regeringen)