Miljöpartiet och socialdemokrater i storstan har börjat vackla i motståndet mot hushållsnära tjänster. Men huvudforan för de rödgröna är stopp för den framväxande branschen. Svenska Dagbladet skriver i ledaren Behovspröva inte bort en blomstrande bransch:
Vi komer ur en årslång Saabdebatt med idel rödgröna och hjärtknipande rop efter konstgjord andning för att rädda 3.500 jobb i Trollhättan. Men nu, när vi talar om 11.000 jobb i tjänstesektorn, verkar det inte knipa alls i oppositionens hjärtan.
Jag har svårt att förstå varför industrijobb är så mycket bättre och mer önskvärda än servicejobb. Är det bara nostalgi och längtan tillbaka till 1900-talets industrisamhälle?
Varför ska mjuka tjänster vara förbehållna politiska diktat i offentlig sektor? Det är som att socialismen partiellt har retirerat. Bort från industrin, som biltillverkaren Saab. Men fortfarande gör anspråk på andra branscher, i synnerhet de som en gång hamnat inom offentlig sektor.
Sjukvård och omsorg växte fram då socialismen var som starkast. Därför hamnade dessa sektorer i politikernas händer. Man ville efter andra världskriget också socialisera banker och bensinstationer. Men eftersom det aldrig lyckades, gör socialister inte längre anspråk på att politiken ska sälja bensin.
Vård och omsorg hamnade dock under den offentliga sektorns våta filt. Och där vill de rödgröna att dessa verksamheter ska stanna.
Varför ska dessa nyckfulla och slumpartade historiska aspekter spela någon som helst roll i dagens samhälle?
De borgerliga borde avslöja denna onyttiga nostalgi som hämmar utvecklingen av mjuka sektorer i Sverige.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, hushållsnära tjänster, Alliansen, regeringen, ekonomi, välfärd, tjänstesektorn, sysselsättning, skatt, jobbpolitik, rödgröna)