Författaren Lena Andersson skriver i sin DN-kolumn, Belönad apartheid:
Alla skulle se det rimliga i att den som vägrar ta en svart eller en muslim i hand inte får jobbet. Men när Gud säger att varelser av motsatt kön inte får vidröras har man myndighets-Sverige med sig.
Den muslimske man som vägrar ta kvinnor i hand backas i sin diskriminering upp av Diskrimineringsombudsmannen. Sverige vänder ut och in på alla principer för att tillgodose islamister.
I Sverige hälsar man genom att ta en utsträckt hand. Att inte göra det är en grov förolämpning i våra seder. Och vår kultur är ta mig faan lika mycket värd som någon annan. När traditioner och kulturella uttryck står emot varandra, borde platsen där kollissionen utspelar sig avgöra: i Sverige gäller svensk kultur före andra.
Vill jag ha en lag som säger att man ska ta i hand? Naturligtvis inte. Men den som vägrar att respektera svenska kulturella uttryck måste förstå att det får konsekvenser. Och den som bryter mot vår kultur ska definitivt inte ha skadestånd för att inte vi i Sverige delar andra kulturers uttryckssätt.
(Andra intressanta bloggar om politik, diskriminering, islam, fundamentalism, islamism, rasism, sexism, islamofobi, integration, integrationspolitik)