Ideologiska etiketternas inbördeskrig

Vi har kunnat följa kriget på vänsterkanten mellan SSU:s tidskrift Tvärdrag och vänsterintellektuella Arena, där man kastat etiketter efter varandra (se här och här). Arena anklagas för att helt sakna ”rörelse” och för att ”talar för eliten”, medan Tvärdrag stämplas som ”falska profeter” som ägnar sig åt ”vänstersekteristiskt tugg”.
Det är svårt att tränga igenom pajkastningen, men där bakom finns en intressant diskussion om vänstern ska bli traditionalistisk och föra klasskamp eller ägna sig åt sexualpolitik och urban lattevänster.
Också på andra, vågar jag kalla det icke-socialistiska, sidan pågår ett krig om etikett som liberal och frihetlig. Isobel Hadley-Kamptz har i Expressen kultur angripit regeringen för att vara ”antiliberal höger”. Hon ifrågasätter om äganderätten är liberal, anklagar magasinet Neo för att präglas av en ”bättre-och-bättre-dag-för-dag-anda” och näringslivet för att fokusera på tillväxt. Istället skulle frihet vara autonomi där varje individ får göra som man vill, dock framgår inte på vems bekostnad Hadley-Kamptz förespråkar miljöpartigullande arbetsfria inkomster. 
Mattias Svensson replikerar i Neos blogg att han delar de flesta av hennes slutsatser, men vänder sig mot den ”ohederliga historieskrivningen”, och skriver:

Isobel må vara kritisk till att [Neo] beskrivt … tillväxt och minskad fattigdom i världen som fantastiska framsteg för mänskligheten i modern tid. Men att påstå att detta hindrat liberaler … från att påpeka precis det hon själv upptäckt om den saknade frihetsdimensionen, det är helt enkelt inte sant.

Sedan menar Svensson att övervakningsstatens ideologiska rötter inte är konservativa. Han skriver:

Att liberaler och socialliberaler är oense om värdet av ekonomisk frihet är inte en anledning att skylla övervakningsstaten, eller för den delen moderaternas teknokratiska arbetslinje, på varandra. Detta grepp gör Isobels analys av vad som skett med liberalismen till en felaktig efterhandskonstruktion.

Man kastar etiketter och anklagelser mot varandra. Det blir oerhört ytligt.
Jag skulle vilja se att idédebattens deltagare talade om och beskrev sin egen syn, istället för att spotta på påstådda motståndare.
Det är något grundläggande fel när man söker sin egen identitet som en spegelbild av andra. Alltså enligt modellen: eftersom dom är onda, är jag god. Det tenderar att bli en debatt om debatten, istället om grundläggande värderingar och principer.
Hadley-Kamptz har tidigare hävdat att jag har ändrat mig väldigt mycket sedan 1998. Det känner jag inte igen mig i. Jag kan inte komma på någonting där jag på senare tid hävdat något som står i strid med vad jag skrivit under 1990-talet.
Däremot har tiden flyttat fokus på vilka ämnen som dominerar samhällsdebatten. För mig är frihet från våld och terror en aspekt som ska vägas mot frihet från övervakning. Därför håller jag inte med dem som hävdar att all övervakning är fel. Att det skulle vara antiliberalt att vara emot våld och terror kan jag inte förstå. En grundförutsättning för ett fritt samhälle är en fungerande rättsstat, som innebär att det inte är den starkes rätt som gäller. Att miljöpartistiskt flirtande skribenter tycker annorlunda, får stå för dom. Men att utifrån denna skillnad i uppfattning hävda att man själv är den ende sanne liberalen är bara fånigt.
Intressantare vore om de som är emot ”övervakning” talar om hur långt detta sträcker sig. För mig gäller proportionalitetsprincipen och maktdelningsprincipen. Genom att sådan spaning som kan vara integritetskränkande prövas av oberoende domstolar minimeras de risker för missbruk som finns.
Det leder fel när all förebyggande verksamhet stämplas som illegitim. Och bara en sida av friheten värnas. Jag vill värna alla aspekter och nå en så stor samlad frihet som möjligt.
För mig är det också märkligt att man fokuserar så hårt på denna aspekt av frihet, medan man utan att knysta accepterar så många andra frihetsinskränkningar. Hadley-Kamptz tycks mena att vår frihet över lönen för mödan av vårt arbete kan inskränkas mer, för att ge till dem som inte har lust att arbeta ihop sin egen lön. För mig är det en väsentligt mycket större inskränkning av friheten än att FRA signalspanar efter av domstol fastställda regler.
Varför inte väga den samlade friheten, istället för att ta varje fråga för sig och försöka överträffa varandra i den?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen