De stupade för vår frihet

Ytterligare två svenska soldater har dödats i strid i Afghanistan. 2005 dog två i en vägbomb och igår dog två i en eldstrid på nära håll med utklädd afghansk polis. DN rapporterar:

De döda är löjtnant Gunnar Andersson, 31 år, från Stockholm och kapten Johan Palmlöv, 28 år, från Sundbyberg, samt kompaniets tolk Shabab, uppger försvarsmakten.

Vänstern kommer åter att babbla om ett ”onödigt krig” och DN:s ledarredaktion har redan i ledarstick hävdat att de dött i onödan.
Inget kan vara mer fel.
Insatserna i Afghanistan är frontlinjen i ett globalt krig mellan frihet och ofrihet, mellan demokrati och tyranni. Om den fronten överges genom walkover kan tyranniets och ofrihetens krafter flytta fram sina positioner. De får vind i seglen, och uppfattas som oövervinnliga. Allt fler sluter upp på den sidan.
Närmast till hands står Pakistan. Landet har kärnvapen.
De som ifrågasätter insatserna i Afghanistan tar en enorm risk och måste erkänna att deras ståndpunkt kan resultera i att religiösa extremister kommer över kärnvapen.
Hur ska då kriget i Afghanistan vinnas? Det vinns varje dag. Varje dag som trupperna hindrar ett övertagande av dessa extremister är en seger.
Det här är ett utnötningskrig. Den vinner som har starkast övertygelse om att de egna värderingarna är bäst.
Och det finns inget annat sätt: att segra eller underkasta sig tyranniet. Någon mellanväg finns inte.
Därför är det utan minsta tvivel jag hävdar att de båda officerarna som stupade igår, gjorde det för vår frihet.
När våldet trappas upp ska vi än starkare backa upp våra soldater på plats. Deras insatser har blivit viktigare efter det som hänt.
Se mer: Dödade i bakhåll, Han ville göra skillnadSvenska officerare dödade i Afghanistan, Två svenskar dödade i Afghanistan, Svenskar dödade i strid.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )