Så har ännu en krigsförbrytare som gömt sig bakom svenskt medborgarskap avslöjats. Sverige hjäper värsta sortens brottslingar på global nivå. Svenska Dagbladet skriver på ledarsidan, Krigsförbrytare ska inte gå fria i Sverige:
För ett år sedan kritiserade Amnesty International Sverige. I Sweden – end impunity through universal jurisdiction konstaterades att vår lagbok fortfarande inte explicit kriminaliserar tortyr eller brott mot mänskligheten, och att Sverige har normal preskription på krigsförbrytelser.
Detta alltså i det land som först av alla brukar kräva av andra att utreda krigsbrott.
Det är skamligt. Och det är ett hån mot alla dem som verkligen behöver skydd i vårt land.
Men vem blir förvånad? Enligt svensk politik är våldsverkare stackars, stackars oskyldiga offer. Då är det klart också de som misshandlat, torterat och lemlästat försvarslösa människor i krig är det. Stackars offer för samhällets brutalitet. Snyft.
Svenska kriminologer är säkert villiga att lägga ett gott ord för dem som mördar krigsfångar. Men kan det verkligen vara mer synd om förrövarna än om dem som utsätts för tortyr och blir ihjälslagna? Ja, så är grundtanken i svensk kriminalpolitik.
Våldsverkarna ska skyddas! De är offren, inte de som utsatts för våld och tortyr.
Inget parti ifrågasätter dogmen.
Varför?
Se mer: Aftonbladet i Sverige en fristad för krigsförbrytare, DN i Tusen krigsförbrytare kan finnas i Sverige och Krigsoffer anklagar gripen för tortyr, Sveriges Radio i Misstänkt krigsförbrytare gripen.
(Andra intressanta bloggar om politik, krigsförbrytare, tortyr, våld, mord, kriminologi, kriminalitet, brott, fängelsekriminalpolitik, lag o rätt, )