‘Sahlins stupstock’

Borås Tidning skriver om sjukförsäkringsdebatten under gårdagens duell mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i radions Studio Ett, Bäst att vänja sig vid ”stupstockarna”:

Sahlin vägrar dock fortfarande att svara på varför de rödgröna vill tillåta förtidspension först vid 58 års ålder.
Så uppkom ett nytt uttryck i valdebatten som vi kommer att få vänja oss vid ”Sahlins stupstock”, givetvis som ett svar på Sahlins tal om regeringens stupstockar.

Ja, ju mindre roll värderingar får i politiken, desto viktigare blir retoriken.
Jag funderar på varför vi inte kan få igång en riktigt värdebaserad idédebatt i Sverige. Allt kretsar kring det småstilta i försäkringsvillkoren inom socialförsäkringar och lagtexter.
För mig är detta bevis på att samhället är färdigbyggt i politisk mening. För hundra år sedan hade välståndet börjat växa och det fanns olika grundvillkor som behövde byggas från grunden.
Men nu har politiken nått vägs ände. Det finns inga fler stora ideologiskt drivna reformer, iallafall inte några som har uppslutning i väljarkåren.
Nu handlar politik om att administrera och förvalta det välfärdsbygge som snarare har blivit för stort och klumpigt än ofärdigt. Nu är det inte fråga om att utvidga detta bygge utan tvärtom se till att bygget inte kväver de välståndsskapande krafterna. Det kräver ombyggnader och att man river vissa utbyggnader.
Men retoriken lever kvar i det gamla, att politiker ska vara ett slags jultomtar som varje år kommer med nya presenter i form av bidrag och förmåner.
Därför blir de så nervösa och tvetydiga när besparingar och begränsningar måste ske och gamla vidlyftiga löften överges i syfte att rädda grunden för allltihop — fortsatt välstånd genom tillväxt i näringslivet.
Vi behöver bredda debatten. Inte sitta fast i 1900-talets retorik.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )