I Ekots lördagsintervju hade Vänsterpartiets ledare, och kanske rödgrön finansministerkandidat, Lars Ohly inte märkbart ändrat uppfattning om att gränslösa resurser ska satsas på “välfärd”. Han låter inte annorlunda nu i rödgrönt sällskap än när V var ute i kylan.
Synen på rättigheter är anmärkningsvärd. De är gränslösa. Men några skyldigheter, det finns inte för Vänsterpartiets målgrupp. Skyldigheterna ligger på företagen, vars enda uppgift är att pumpa in skattemiljarderna till staten.
Sydsvenska Dagbladet skriver i ledare, Goda gåvors givare:
”Det finns en tendens i samhället till att man ifrågasätter sjukas rätt att vara sjuka, arbetslösas rätt att vara arbetslösa”, klagade Ohly.
Rätten att vara sjuk? Rätten att vara arbetslös?
[…] Ohly gav närmast sken av att om han får bestämma så behöver aldrig några tvister uppstå om den enskildes rätt till ersättning, ingen kommer att hamna i kläm, ingen falla utanför. Ingen skall behöva utsättas för ”press och stress” att försörja sig. […]
I arbetarrörelsens ungdom hette det: Gör din plikt, kräv din rätt.
I Lars Ohlys Sverige, landet med ”världens bästa välfärd”, lyder budskapet: Kräv din rätt, det är din plikt.
Det kravlösa samhället. Fint. Men är det inte som att kissa på sig: varmt och skönt i början, men snart kallt och eländigt? Vad blir kvar av svenskt välstånd när de rödgröna tömt alla företag på tillgångar? Misär.
Utan balans mellan rättigheter och skyldigheter finns ingen långsiktig överlevnad för ett civiliserat samhälle.
(Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, tillväxt, Vänsterpartiet, bidrag, bidragskultur, Lars Ohly)