På tröskeln till valrörelsen: vem är offensiv och defensiv?

Det jag funderar på när jag hör partiledarna i förmiddagens riksdagsdebatt är vilken sida som är på offensiven och vilken som politiskt och mentalt är på defensiven.
Mitt svar blir: både det röda och det blå laget är på defensiven.
De rödgröna ägnar all energi åt att attackera regeringen och dess politik. Ingenting sägs om hur den egna politiken ska förverkligas. Man lever efter devisen ”anfall är bästa försvar”. Men det betyder ju att man mentalt är inriktad på försvar, att skydda sig. När man inte vågar tala om sitt eget alternativ utan bara klagar på andra, är det en defensiv mentalitet även om det låter annorlunda.
Genom att fokusera på motståndarna flyttar de rödgröna inte fram sina positioner. De hoppas att väljarna inte ska upptäcka att de står nakna, utan en gemensam politik i konkreta termer.
Vi såg tidigare i veckan hur de rödgröna slog på trumman för en gemensam uppgörelse om utrikes- och försvarspolitik. Men fokus hamnade på att man tvärtom inte var överens om Afghanistan och andra konkreta och viktiga frågor.
I gårdagens utspel om sjukförsäkringarna visade det sig också att de rödgröna inte var enig om utformningen utan lovade att tillsätta en utredning — efter valet.
Men de rödgröna hoppas att deras attacker mot motståndarna inte bara ska dölja hur tomhända de själva är, utan också tvinga Alliansregeringen på defensiven. Då skulle det i opinionen se ut som att de rödgröna var offensiva.
Och till viss del var Alliansens partiledare defensiva, eftersom de valde att försvara regeringens politik, de åtgärder som vidtagits och man talade om de omvärldsförändringar som ligger bakom den ökade arbetslösheten. Det ger ett defensivt intryck.
Här måste Alliansen vara väldigt vaksamma, så man inte går i den rödgröna fällan. Man måste väva in det man gjort i ett budskap som talar om vad man vill göra kommande år. Det är ingen lätt uppgift att förena tre uppgifter: 1) redogöra för vad som är gjort, 2) föreslå konkret politik för kommande år och 3) kritisera motståndarnas tomma och icke underbyggda löften.
Men det är vad som krävs för att kunna gå på offensiven i regeringsställning.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )