Göteborgs-Posten rapporterar något som låter som en positiv utveckling i Bellevuemoskén i Göteborg, Nej till politik i moskén:
De senaste dagarna har Bellevuemoskén anklagats för samröre med två kända terrorister som ska ha försökt värva unga till terrornätverket al-Shabab. Samma sak hände i somras då många kritiserade imamen Xasaan Xuseens medverkan vid en konferens i moskén.
Han har beskrivits som andlig ledare för terrororganisationen al-Shabab och hans närvaro spred oro, främst bland många svensk-somalier. De var rädda att han skulle värva deras ungdomar till al-Shabab där de tränas för självmordsattacker och andra våldshandlingar. […]
Splittringarna i församlingen och den negativa uppmärksamheten i media gjorde att styrelsen fattade ett beslut efter det kontroversiella besöket: Moskén ska vara en fristad för alla muslimer och politik ska därmed hållas utanför.
Men vänta lite här nu. Vad betyder detta? Jo, man avvisar uppvigling till terror — i moskén, men inte utanför.
Varför tar församlingen inte avstånd från al-Shabab och det våld terrororganisationen utövar? Man säger tvärtom att man ”respekterar Xasaan Xuseen”.
Hur kan man respektera någon som begår terrordåd?
Återigen blir jag betänksam över vad muslimska företrädare i Sverige står för. Varför tar man från moskéns ledning inte avstånd från fundamentalister som använder våld? (Det gör i slutet av artikeln en enskild moskébesökare, men inte ledarna.) För man kan inte stå för demokratiska värderingar och samtidigt ”respektera” urskiljningslöst mördande.
Om man respekterar terrorism då respekterar man inte västerlandets värderingar där konflikter löses med öppen diskussion och allmänna val. Och om man inte respekterar västerländska värderingar, då respekterar man inte Sverige.
Återigen blir frågan vem man är lojal emot. Det land man bor i eller de fundamentalister som säger sig agera i islams namn.
Återigen är svaren synnerligen otillfredsställande.
(Andra intressanta bloggar om politik, fundamentalism, al-Shabab, jihad, terrorism, islamism, rasism, islamofobi, integration, integrationspolitik, demokrati, MR)