Det är en fröjd att läsa Svenska Dagbladets debattsida idag, där sju moderata kvinnor med betydelsefulla politiska uppdrag går emot partisekreterare Per Schlingmann (M) sedan han i utspel öppnat dörren för att följa Gudrun Schyman i spåren, dvs att från statens sida diktera vilket kön styrelseledamöter i börsbolag ska ha.
Under rubriken M ska jobba för jämställdhet – inte fingra med statistik skriver de:
Moderat politik har alltid utgått från medborgaren och borde göra så även i jämställdhetsfrågan. Kvoteringstanken härstammar från synen på samhället som bestående av olika kollektiv och grupper som måste säkras platser och representation i olika sammanhang. Medborgerliga rättigheter blir då kopplade till grupper och principen om individuella rättigheter frångås. […]
Detta är inget annat än symbolpolitik som dessutom manifesterar att kvinnor i styrelser inte får sina mandat grundat på personlig kompetens utan på grund av könstillhörighet. Vi har uppnått våra mandat i politiken utan kvotering och skulle aldrig vilja bli betraktade som kvoterade.
För Nya Moderaterna är pragmatism vägen till valseger. Det är en smart taktik. Men man får inte glömma att pragmatismens avigsida är att man riskerar att sälja ut sin själ och förlora sina värderingar.
Jag tycker utspelet om kvotering till börsbolagsstyrelser är ett exempel på att pragmatismen har gått så längt att värderingarna urholkas. Den som tycker att denna kvotering är viktig röstar ändå inte på moderaterna. Det enda partiet gör är att legitimera kollektivism, det vill säga motverka det som är moderaternas värderingar.
Med andra ord: man lägger sig platt utan att få något för det. Och det är inte en särskilt smart taktik.
(Andra intressanta bloggar om politik, feminism, jämställdhet, genus, genusforskning, kvinnor, sexism, kön, bolagsstyrelser, kvotering)