I GT (Expressens Göteborgsupplaga) skriver Jimmy Fredriksson om det faktum att svenska partier förläst sig på Barack Obamas valkampanj, De okända:
Alltså tänker framför allt Socialdemokraterna och Moderaterna satsa stort på dörrknackning.
Gör inte det!
Inte bara för att svenskar är blygare än amerikaner. Utan för att svensk politik är så olik amerikansk.
I USA vet folk vilka politikerna är. En medborgare i Utah kan säga namnet på sin senator. Valkampanjerna förs som personval och de som väljs får ett uppdrag som är ett personligt mandat med ett personligt ansvar.
Kandidaterna till kongressen, guvernörerposten, åklagarämbetet och sheriffjobbet gör ett stort nummer av att väljarna ska känna igen dem.
Det underlättar också för väljarna: Sköter sig inte guvernören får hon eller han sparken i nästa val.
I Sverige är förhållandet det motsatta. […]
När det kommer till kritan företräder [svenska politiker] enbart sina partier och röstar efter partipiskan. Därför behöver inte väljarna känna till dem.
Alltså: en politiker i Sverige är per definition en ja-sägare åt partiledningen. Det är att hårddra det. Men varit sant. Dock. Politikerrollen är under förändring. Personvalskrysset infördes 1998. Och det förväntas stärkas något i kommande grundlagsöversyn.
Dessutom blir medierna allt viktigare i att avgöra vilka politiker som är tunga och tongivande. Jag tror det blir mer och mer så att den som vill göra framgång i partipolitiken måste kunna ta medierna. Inte minst blir partierna beroende av att ha företrädare som syns och hörs och för torgför partiet.
Och för att kunna ta medierna måste man ha integritet, hjärna och mod. Alltså raka motsatsen till de ryggdunkande intrigmakare och smilfinkar som hittills lättast gjort karriär i det för allmänheten fördolda.
Jag tror, om partierna väl släpper fram dem på valsedlarna, vi kommer att ha ett antal kandidater som är inriktade på att personligt profilera sig under valåret 2010.
Det är ingen enkel uppgift. Balansgången blir svår, särskilt i ett övergångsläge där doldisarna kommer att kämpa emot och försöka behålla makten i det fördolda.
Men självklart ska vi ha politiker som vill synas, som älskar debatt och som alla väljare vet vilka det är. Politik handlar om ledarskap och ledare kan man inte vara om man är okänd.
Demokrati handlar om att medborgare välja en medborgare bland andra att företräda dem alla som förtroendevald. Inte om anonyma partikollektiv. Det är en dålig socialistisk variant av äkta demokrati.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, personval, valkampanj, riksdagen, Alliansen, regeringen, oppositionen, riksdagsval)