Radions P1 gjorde igår stor sak av att en av fyra halvtidssjukskrivna som blir utförsäkrade från sjukförsäkringen för den halvtid man inte jobbar, inte tänker anmäla sig till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram. Därmed får man heller inte bidrag för den halvtid man inte jobbar. Detta utmålades som något fruktansvärt, om vilket Norrköpings Tidningar skriver Välja bort ersättning:
Man kan ha vilka synpunkter som helst om ersättningnivåer, krångel, regeländringar och annat som rör sjukfrånvaro och arbetslöshet.
Men om någon person av olika skäl väljer att inte delta i den verksamhet som krävs för att Försäkringskassan ska betala ut ersättning får denne också acceptera konsekvenserna. […]
Media lägger för stunden stor vikt vid att hitta exempel på individer som på olika sätt får problem eller i värsta fall hamnar mellan stolarna. Det är den enkla och publikfriande lösningen. En fråga som också borde ställas oftare är vilket ansvar varje individ har för sin försörjning.
Ja, och jag upplever att allt fler människor tycks sakna grundläggande insikt om hur ett samhälle fungerar. Man kan inte bara gå runt och kräva en massa rättigheter som man har lust till.
Ända sedan John Locke och Thomas Hobbes filosofiska utläggningar på 1600-talet har det varit uppenbart att en civilisation inte fungerar utan ett samhällskontrakt där alla — alla — lever upp till både skyldigheter och rättigheter. Inget samhälle kan fungera om medborgare tillåts komma undan sina medborgerliga plikter, för att enbart kräva rättigheter för egen del.
Inga rättigheter kan nämligen uppfyllas, om inte samhällets medborgare lever upp till de skyldigheter som medlemskapet i samhällsgemenskapen medför.
Och ju fler rättigheter som bestäms, desto större blir skyldigheterna. Det är två sidor av samma mynt. De måste alltid balansera varandra.
Självklart är det en börda för halvtidssjukskrivna som tidigare utan vidare fått sjukpenning, att de nu ombeds besöka arbetsförmedlingen för att undersöka om det finns jobb de kan utföra. Men mot bakgrund av hur uppenbart fusket kring sjukskrivningar länge varit, krävs nu en systemutvärdering så att ersättning hamnar hos dem som systemen är avsedda för — och inga andra.
Sverige har länge haft världens högsta sjukskrivningstal. Även om vi medicinskt anses vara ett av de friskaste befolkningarna på jorden.
Glappet häremellan har en förklaring: fusk, överutnyttande och osunt rättighetstänkande.
Om inget görs kommer systemen att braka samman. Och vilka är det då som drabbas? Jo, de som har störst behov. De verkligt sjuka.
Sjukersättning är alltså ingen rättighet som vem som helst kan kräva ut närsomhelst. Det är något som utbetalas när vissa mycket bestämda villkor är uppfyllda. Och inte annars.
(Andra intressanta bloggar om politik, Försäkringskassan, långtidsjukskrivna, utanförskap, välfärd, tillväxt, ekonomi, regeringen, Alliansen, sjukskrivning, sjukpenning, samhällskontrakt, rättigheter, )