Obama i Bushs fotspår

En underbar konsekvens av den amerikanska maktdelningen är att det alltid går att spåra hur beslut i staten kom till. Initierade journalister kan lägga pussel genom att intervjua rådgivare kring försvarsministern och i försvarsdepartementet Pentagon, kring utrikesministern i hennes utrikesdepartement, kring vicepresidenten, presidentens säkerhetsrådgivare och andra med insyn i maktens korridorer.
Idag ger New York Times en ingående beskrivning av hur president Barack Obama kom fram till att han snabbt vill sätta in ytterligare 30.000 man i Afghanistan, samtidigt som han begär att de ska dras tillbaka före nästa presidentval, How Obama Came to Plan for ‘Surge’ in Afghanistan.
Vicepresident Joe Biden var emot den begäran om truppförstärkningar på 40.000 man som general Stanley McChrystal, befälhavaren i Afghanistan, framfört. Obama hade ju under våren 2009 utökat de amerikanska trupperna med 21.000 till de 47.000 som fanns där när Obama tillträdde.
Utrikesminister Hillary Clinton har backat upp kraven på truppförstärkningar, liksom försvarsminister Robert Gates. Däremot stod presidentens säkerhetsrådgivare, fd maringeneralen James Jones, närmare Biden.
Barack Obama drar frågan i långbänk. Under hela tre månader pågår diskussionen för och emot. Avgörandet kommer när Obama under ett möte i krigsledningsrummet vänder sig till general David Petraeus, som nu är befälhavare över trupperna i Asien och ledde motoffensiven i Irak. Tidningen skriver:

[Försvarsminister Gates plan om förstärkning med 30.000 man] presenterades för presidenten den 11 november. Obama klagade på att det skulle ta 18 månader att få alla trupper på plats.
Han vände sig till general Petraeus och frågande honom hur lång tid det tog att få trupperna på plats inför den motoffensiv [surge] Petraeus genomförde i Irak 2007. Det skedde på sex månader.
”Vad jag är ute efter är en sådan motoffensiv”, sa Obama. ”Det måste bli en motoffensiv”.
Det uttalandet står i skarp kontrast till vad Barack Obama sa som presidentkandidat, då han intensivt motsatte sig president Bushs truppförstärkningar i Irak.

Alltså genomför Obama en politik som i hög grad tar efter och kopierar det George W Bush gjorde i Irak.
Att Obama, tillsammans med snabba truppförstärkningarna också meddelar att han vill se ett snabbt trupptillbakadragande, ändrar inte på någonting. Även om Obama lägger ut en tidtabell för tillbakadragandet, är den tidtabellen inte värd någonting. Det är utvecklingen på marken som kommer att avgöra om tillbakadragande kan ske eller inte.
Vad politiker säger om planerade trupptillbakadraganden spelar mindre roll. Det visste Bush. Han slösade ingen tid på trams. Däremot startade Bush tillbakadragande från Irak eftersom Petraeus motoffensiv var mycket framgångsrik.
Det är himmelsvid skillnad på att dra tillbaka trupper när uppdrag är utförda, än att dra tillbaka dem innan de hunnit uppnå sina strategiska och taktiska mål.
Här begår de så kallade fredsaktivisterna alltid enorma misstag. De vill se snabba återtåg, men det betyder bara att krig förlängs eftersom fienden ser chans att vända kriget till sin favör.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )