Hedersvåld och fyllevåld

Så börjar åter bagatelliseringen av hedersvåld genom att jämföra den med fyllevåld. På DN-Debatt framför argument från en journalist som tydligen sovit de senaste åren.
Det finns enorma skillnader mellan hedersmord och fyllemord. Bloggen tog upp det när vänstertidningen Arena på samma sätt försökte bagatellisera hederskulturen, Skillnaden mellan passionsmord och hedersmord:

I vilket fall av hustrumisshandel i Europa sluter den misshandlade kvinnans släktingar upp på våldsverkarens sida?! Vilka syskon och föräldrar försvarar en bror/son som misshandlar eller dödar sin sambo med motiveringen att hon förtjänar det? Var!?!
Visst finns vidrigt våld i relationer mellan män och kvinnor i västerländsk kultur. Det är naturligtvis helt förkastligt och ett bevis på att vår kultur och våra traditioner på inga sätt är prefekta. Men vi uppmuntrar det inte, utan försöker stävja det. Motsatsen gäller för hedersmord. De är enbart möjliga att upprätthålla som kulturellt inslag så länge omgivande samhällets auktoriteter i form av präster, mullor och ayatollor sanktionerar det.

Några månader senare rapporterades här i bloggen, Muslimska ledare försvarar hedersmord: När nio kvinnor mördats i Tjetjenien sa landets president: ”De hade undermålig moral och blev rätteligen dödade av sina manliga släktingar”.
I vilket sammanhang har någon svensk eller västerländsk politisk ledare rättvärdigat fyllemord?
Så sluta tramsa!
Försök inte blanda bort korten.
Hedersvåld är något helt annat än fyllevåld.
Det förstnämna är accepterat i vissa kulturer och innebär att familj och släkt ställer sig på förövarens sida och försvarar våldet. Handlingen är ofta överlagd och kallblodigt planerad.
För det sistnämna finns ingen som helst acceptans i det svenska samhället, förövaren står helt ensam med sin vidriga gärning.
När detsamma gäller i andra kulturer, då har vi kommit långt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )