Valet av noviser till EU-toppen början på slutet

Europeiska unionen är slut. En organisation som inte tar sina egna främsta poster på allvar kan inte räkna med att någon annan ska göra det.
EU har utsett två totala noviser till ”president” och ”utrikesminister”. Världen gapflabbar. EU reducerar sig själv till en ingenting.
Eftersom Europas folk inte avgör vem som har makten är unionen så totalt upptagen av inre maktstrider att ingen, absolut ingen, ser till unionens roll utåt mot medborgarna och mot världen.
I sin SVD-kolumn pekar Rolf Gustavsson på att beslutsordningen ingalunda blir enklare nu, utan tvärtom kan revirstriderna bli ännu hårdare:

Kort sagt, allmänna rådet kommer nu i fokus på revirstrider, mellan Herman Van Rompuys ordföranderoll, det roterande ordförandeskapet och maktkampen mellan finansministrarna och regeringscheferna. Det ser ingalunda ut som om beslutsgångarna i EU med denna nyordning blir enklare att förstå sig på.

Svenska Dagbladet citerar också besvikna kommentarer i europeisk media.

  • El Pais, Spanien: beklagar att EU nu kommer att ledas av två ”tråkiga lågprofil-figurer”.
  • Frankfurter Rundschau, Tyskland: ”ledare utan glans, utan vision och till och med utan rätt erfarenheter”.
  • Liberation, Frankrike: noterar att östra Europa utelämnats, men att åtminstone en kvinna valts, ”men inte den mest briljanta”.
  • Financial Times: nya ledarparet ”skapar förtvivlan hos dem som hoppats på ett EU med större kraft att påverka globalt”.

Det sista är också Dagens Nyheter inne på i ledaren ”Kris i EU”:

Med sina nya okända ledare vänder sig EU inåt och sänker sina ambitionsnivåer. USA och Kina framstår alltmer som världens maktcentra.

Lite märkligt tycker jag ändock det är att Rolf Gustavsson och DN:s ledarredaktion först nu medger att oerfarna EU-ledare är en seger för de stora länderna. Det hävdades i den här bloggen i somras, men då var mantrat i medierna precis det motsatta, att en stark EU-ledare bara skulle lyssna på de stora.
Den uppfattningen var ju bara nonsens. En stark EU-ledare som konkurrerar med Sarkozy, Merkel, Brown och Berlusconi skulle naturligtvis vända sig till de mindre länderna för att få stöd.
Men nu kommer EU att sjunka ner i obemärkthet, samtidigt som de inre stridigheterna tilltar. Det är dags att påbörja ett nytt fördrag till konstitution som ger makten till folket i valet av president, och gör Europeiska rådet till beslutande församling, tydligt begränsar unionens roll och lägger ner EU-parlamentet.
Då skulle vi kunna få ett trimmat EU som gör sin uppgift utåt, samtidigt som man håller EU-byråkratin borta från att lägga sig i medlemsländernas inrikespolitik.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )