Vad talade Jan Guillou med KGB om under alla dessa år, frågar Per Gudmundson i Svenska Dagbladet. Och diskuterar en intressant aspekt vid sidan om att sabotera för IB och svensk underrättelsetjänst, Därför var Jan Guillou intressant för KGB:
Iögonenfallande är kronologin. Samtalen inleddes 1967 och fortgick således till 1972 eller -73.
Med sexdagarskriget 1967 möblerades den politiska kartan om i Mellanöstern. Efter Israels förödmjukande seger över Egypten, Jordanien och Syrien (och de andra bidragande arabstaterna) övergick, grovt uttryckt, Israels fiender från konventionell krigföring till asymmetrisk, och från panarabism som ideologi till den nyuppfunna palestinska nationalismen. Hur Sovjets officiella stöd till arabdiktaturerna och inofficiella stöd till de palestinska terrororganisationerna debatterades (eller inte debatterades) i västvärlden var naturligtvis en angelägen propagandafråga för KGB. Socialistiska men demokratiska Sverige var ett brohuvud för den propagandaoffensiven.
Att Jan Guillou vid tiden startade tidskriften Palestinsk Front är en händelse som ser ut som en tanke.
Man kan fråga sig vad som låg bakom Guillous agerande. Var det KGB-initierade?
Se mer: Uppgifter i Guillous självbiografi dementeras, Hur väl infiltrerade KGB Sverige på 70-talet? (Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, Jan Guillou, spion, KGB, spioneri, kommunism, Sovjet, Säpo, IB, försvarsmakten, IB-affären)