Även om journalistkåren försöker piska upp motstånd mot svensk närvaro i Afghanistan röstade riksdagen med mycket stor majoritet igenom förlängning av det svenska militära åttagandet i Afghanistan.
Idag röstade sex partier för, jämfört med fem partier förra året. Miljöpartiet röstade i år för förlängning, förra året emot.
Eftersom medierna varit dåliga på att rapportera från riksdagsdebatten kommer här mitt urval som ger en blixtbelysning av en lång debatt.
Försvarsminister Sten Tolgfors (M):
Det är i utsatta tider det är som viktigast att stå fast. Det är då det är särskilt viktigt att stå bakom de svenska kvinnor och män som väljer att ta risk för att hjälpa andra. Det är då det gäller att se igenom extremisternas intressen i Afghanistan. Motståndarna har lättare att få ISAF-trupperna att lämna landet genom att så tvehågsenhet i väst än genom att vinna konflikten på marken eller, vilket är viktigast, genom att vinna den egna civilbefolkningens stöd. Extremisterna ställer inte ens upp i några val.
Sex partier står i dag bakom den svenska militära närvaron i Afghanistan. Ett är emot och vill överge den internationella FN-mandaterade solidariteten. Det är tid att syna Vänsterpartiets argument. […] Om situationen har blivit farligare, hur kan det vara argument för att avsluta den militära närvaron? Klarar de civila sig bättre i sin kamp för att stå emot extremisterna Sverige förutan?
Utrikesutskottets vice ordf Urban Ahlin (S):
Det har påståtts i medierna att det inte finns något FN-mandat för den här insatsen. Jag är glad över att det både i betänkandet och i propositionen mycket tydligt klargörs att FN:s säkerhetsråd har fattat ett beslut så sent som i början av oktober och redovisat att man vill att det internationella samfundet ska vara den afghanska regeringen behjälplig med att öka säkerheten i Afghanistan. […]
Det handlar om att hjälpa den afghanska regeringen att skapa säkerhet och att på det sättet skydda civila afghaner från angrepp från upprorsgrupper, främst talibaner.
När har vi då slutfört vår arbetsuppgift i Afghanistan? Jag tycker att svaret på den frågan är ganska enkelt. Den dag då den afghanska militären och den afghanska polisen själva klarar att upprätthålla säkerhet i Afghanistan, ja, då åker omvärlden hem. Svårare än så är det inte. Vi är där för att hjälpa den afghanska regeringen att skapa säkerhet.
Allan Widman (FP):
Det är uppenbart för alla att det finns en humanitär och på solidaritet grundad skyldighet att vara i Afghanistan […] Det handlar inte bara om det. För blott månader sedan stod pakistanska talibaner mindre än 100 kilometer från Islamabad, och därmed 100 kilometer från kontrollen över de kärnvapen som Pakistan förfogar över.
Den som inbillar sig att det går att göra skillnad på nationell säkerhet och internationell säkerhet misstar sig gruvligen.
Karin Enström (M):
Dessutom presenterar [Vänsterpartiet] ingen alternativ lösning på problemet – om man kan säga så om en så komplex situation som den i Afghanistan.
Hans Linde (V):
[Jag har] inte lösningen på samtliga Afghanistans problem. Jag har inte heller någon ambition att kunna presentera det vare sig i dag eller någon annan gång i mitt liv.
Kerstin Lundgren (C):
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man säger: Låt oss dra oss tillbaka. Låt oss inte lyssna på FN och FN:s begäran, utan låt oss dra oss tillbaka och låt någon annan göra denna uppgift i stället.
Peter Rådberg (MP):
Vi är helt överens i sak. Miljöpartiet vill inte heller lämna Afghanistan. Jag får säga det väldigt tydligt. Karin Enström säger det motsatta. Vi vill inte lämna Afghanistan.
Riksdagsdebatten är betydligt mer balanserad och initierad än mediedebatten. På vissa områden har politikerna faktiskt större kunnande och insikter än medierna i vårt mediefokuserade tidevarv.
Riksdagens debattprotokoll, Riksdagens beslutsprotokoll.
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, Alliansen, regeringen, riksdagen, rödgröna, talibaner, al-Qaida, bombdåd, fundamentalism, islamism, terrorism, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Nato, Isaf, soldater, frihet, demokrati, bistånd, mänskliga rättigheter)