Biståndspengar rinner ner i politikernas egna fickor

Svenska Dagbladet har granskat svenskt bistånd, som i politiskt korrrekt dogmatism sprätter iväg över 33 miljarder (!) kronor varje år. Det är detta som är enprocentmålet.
Man drunknar i pengar och måste göra oss av med dem, illa kvickt! Annars får man kritik av biståndsideologerna.
Om man måste bränna pengar snabbt, vad gör man? Åker på lyxresor, naturligtvis! Det är vad skattepengarna används till, för att sedan kallas ”biståndsintsatser”. Biståndspolitiken är nog något som kan kallas en motor i att skapa ett svenskt korruptionsklimat.
När Gunilla Carlsson blir intervjuad om avslöjanden av hur bistånd går till politiker och offentliga tjänstemäns egen konsumtion, låter det så här, Biståndsministern: ”Det här var inte syftet”:

Tar man just Sigtuna så gick ju biståndspengarna där bland annat till att stärka samarbetet mellan två golfbanor – varför ska biståndspengar gå till det?
– Det är ju ett exempel som jag inte hade fått kännedom om, om det inte varit för den granskning ni genomfört. Jag förstår om medborgare undrar om det är så här det ska se ut, och jag kan bara hålla med: det här var inte syftet.

Inte syftet, nej. Men att bränna 33 miljarder varje år är ingen lätt uppgift. Och om pengarna finns där, varför inte göra något kul för dem? Om man inte använder pengarna, då kommer biståndsnissarna och anklagar politikerna för att inte uppnå enprocentsmålet. Hela systemet är riggat så att 33 miljarnder måste brännas — på vad tusan som helst. Bara det kallas ”bistånd”.
Det finns ingen i den svenska politiken som är så sjukt som biståndspolitiken.
När jag var med en delegation till Lettland för att se hur privata biståndsmedel användes i handikappinstitutioner fick jag betala min resa, hotell och måltider ur egen ficka. Biståndspengarna, alltså de gåvor som givits till hjälpbehövande genom Rotary och Frälsningsarmén, gick oavkortat till mottagarna och deras behov. Så borde det naturligvis vara i det offentliga biståndet också. Alla verksamma i biståndsarbete borde stå för sina egna resor och uppehälle.
Biståndspengar borde bara få användas till biståndsbehövande.
Så enkelt kan man rensa upp i korruptionen i svenska statens bistånd. SIDA-medarbetare, statsråd, kommunalråd. Alla borde betala med sina privata medel när de reser, bor och äter. Omedelbart skulle vi få stopp på flödet av ovidkommande kostnader.
Men! Då skulle vi inte nå upp i enprocentmålet! Det vore ju sååå osolidariskt. Så korruptionen kommer att fortsätta.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )