Tio korta referat om kongressen (S)

Många ledare tar upp att det är svårt att placera Mona Sahlin efter hennes öppningstal på S-kongressen igår. Hon vill vara både vänster- och högerfalangen till lags.
Norrköpings Tidningar i Svår start för Sahlin i Älvsjö:

Vi kommer förmodligen att få höra fler exempel på hur elak regeringen är under kongressen. Många kommer att yla i kapp om hur skadliga de fyra borgerliga jobbskatteavdragen varit. Samtidigt vet vi att Sahlin numera bara vill avskaffa det fjärde och sista jobbskatteavdraget. Eller så har vi fel. Det är inte lätt att veta vilken linje som gäller för Sahlin, eller när hon ska byta kurs.

Göteborgs-Posten i Gamla idéer för en ny tid:

Socialdemokraterna får problem när medborgarna tillåts välja välfärd i andra förpackningar än de socialdemokratiska.

Helsingborgs Dagblad i Men mer än retorik krävs för att ena kongressen:

Det är beklagligt att hon inte förmår att föra fram individen mer, den individ som sitter fast i vårdköer och andra systemfel.

Borås Tidning skriver i Följer alla med Sahlin?

I frågorna om höjda ersättningar i A-kassan och en tredelad föräldraförsäkring har partiledningen stått still men vänsterfalangen i partiet vill höja och tvinga männen att ta ut fler månader. Utgången av debatten runt alla dessa frågor kommer att säga mycket om Sahlins ställning i partiet, vilken har ifrågasatts.

Per Gudmundson i Svenska Dagbladet, Sahlin har skäl att oroas:

Sahlins tal [måste], när det gäller substans, bedömas vara av närmast homeopatisk karaktär.

Henrik Brors i Dagens Nyheter (ej online):

Mona Sahlin sa i sitt inledningstal att partiet ”aldrig mer ska förlora initiativet när det gäller jobben”. Men i talet var det påfallande magert med na jobbpolitiska förslag.

Aftonbladet i Kriget splittrar S-kongressen:

Mona Sahlin borde leda en debatt om humanitär offensiv och solidaritet i Afghanistan. I stället höll hon tyst om ämnet under kongressens inledningstal.

Expressen i Mona Sahlin går till attack:

Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande, och det gäller också passivt inflytande. Aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig, säger Mona Sahlin.

Vilket inte är sant. I Trelleborg röstade S och SD tillsammans, aktivt, för att fälla den styrande koalitionens förslag i måndags.
Detta tar Östgöta Correspondenten i ledaren, Monas smutsiga fingrar:

Hon menar uppenbarligen inte det hon säger. För i Trelleborg och Motala har S redan samarbetat med SD om att stoppa politiska förslag. Dessutom är det inte så enkelt att ett politiskt parti i förväg kan lova vilka andra partier som ger eller inte ger stöd åt dess förslag. Den politiska bollen är rund – det mest oväntade kan ibland hända.

Mitt intryck är att Sahlin vinglar, än till höger, än till vänster, för att i väljarnas ögon inte stå för något. Men när det verkligen gäller är Socialdemokraterna ett socialistiskt parti, vilket betyder att staten ALLTID anses bättre på att fatta beslut än människorna själva.
I retoriken låter det ibland som att S, i likhet med Alliansen, vill ge makt att besluta till medborgarna. Men det är bara i retoriken, aldrig i verkligheten. Det är därför Sahlin talade för höjda skatter, medan de borgerliga vill låta medborgarna behålla mer av sin lön för mödan av hårt arbete. För varje socialist är det självklart att människorna är onda och bara staten är god.
De ränderna kommer aldrig att gå ur partiet. Hur väl, eller illa, man försöker dölja det.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , )