Ska David Cameron fylla Obamas tomrum?

Idag avslutas Torys partikongress. Allt talar för att partiledaren David Cameron blir Storbritanniens nästa premiärminister, efter valet i maj nästa år. Men jag tycker inte Tory har skapat något färgstarkt och spännande. Tvärtom liknar partiet väldigt mycket Nya Moderaterna: nedtonad och breddad profil.
I sitt öppningstal utnämnde Cameron sitt parti som miljöparti, men han tog inte ordet ”frihet” i sin mun, och inte heller ”familj”. Alltså, det innehöll varken klassisk liberalism eller konservatism. Det var utslätad mittenprofil för hela slanten. (Vi får se om hans avslutningstal som hålls inom en timme i Manchester blir mindre urvattnat.)
Ett annat område där David Cameron kanske kan göra bra ifrån sig, på samma sätt som Tony Blair kom att göra, är att agera som en stark statsman i internationell politik. Det är vad Daily Telegraph hoppas på i en synnerligen vass ledarartikel, David Cameron must fill the leadership vacuum left by Barack Obama:

Barack Obamas största misslyckande i utrikespolitiken har varit hans slående tvekhågsenhet att företräda Amerikas globala maktposition och ledarskap, vilket i ögonen av Amerikas fiender och konkurrenter översätts som svaghet och sårbarhet. Han har offrat styrka och inflytande på den internationella popularitetens altare, som om världen vore en del av musiktävlingen Idol, och inte en högst farlig plats där USA förblir hatat och smädat av de som vill se dess förfall. […]
Resultatet har blivit förödmjukande för USA, och det växer fram en bild av presidenten som en extremt naiv överbefälhavare som verkar vara beredd att offra nationens intressen för att tillfredsställa internationell opinion. […] Hans senaste skamfulla eftergift till Moskva om missilförsvaret i Polen och Tjeckien ses som skrämmande förräderi av nyckelallierade i Öst- och Centraleuropa. […]
David Cameron måste undvika att följa Obamas utrikespolitiska modell och demonstrera ett starkt brittiskt ledarskap i viktiga frågor som den iranska kärnvapenkrisen, kriget i södra Asien och i kampen mot islamistisk terror. […]
President Obamas naiva och svaga agerande i internationella affärer hotar att inleda det största fallet i amerikansk global makt sedan Jimmy Carter, och har skapat ett tydligt vacuum i ledarskap. I kontrast till detta borde näste brittiske premiärminister sträva efter att bygga upp brittiskt inflytande […]
David Cameron måste avvisa dårskapen i Obamas doktrin och följa de exempel som Winston Churchill, Margaret Thatcher och Ronald Reagan utgör i konsten att utöva verkligt internationellt ledarskap.

Det är att begära mycket av Cameron! Men som sagt, jag trodde inte mycket om Blair heller, innan han visade att han hade kraften, intellektet och karaktären att vara en statsman när det verkligen gällde.
Se också SVD i Mot Downing Street utan oljerock. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )