Inför S-kongressen skriver Gert Gelotte om partiets verkliga motståndare, Sahlin tänjer på ideologin:
Sista ronden i titelmatchen, skriver socialdemokratiska Tiden inför partikongressen med start i morgon. [D]en socialdemokratiska idétidskriftens kortkorta analys av Sahlin [är] intressant:
”Styrka: Går till val med en ökande arbetslöshet. Svaghet: Svårt nå ut i storstäderna.”
[…] Socialdemokraterna sliter med att individualisera en kollektivistisk ideologi. Hur långt kan man gå storstädernas vimmel av individer till mötes utan att partiet tappar fotfästet?
Socialdemokratins ideologi, där höga skatter finansierar en politikerstyrd generell välfärdspolitik, bottnar i den tidiga industrialismens verklighet. Då var svenskarna i gemen lika fattiga, lika maktlösa och bar på samma behov av anständiga arbets- och livsvillkor. Majoritetens liv och drömmar rymdes väl inom kollektiva lösningar.
Nu är välståndet högre och det gör att människor vill kunna göra sina egna prioriteringar i livet. Och då betyder sänkta skatter högre personlig livskvalitet. De borgerliga partiernas ideologi ligger allt mer rätt.
Det är också så att Sverige inte längre ser likadant ut överallt. Livsmålen för människor har blivit oerhört differentierade. Det betyder att människor prioriterar väldigt olika, medan statsmakten erbjuder EN enhetslösning.
Tiden är Socialdemokratins värsta fiende. Deras enhetliga och storskaliga lösningar tillhör 1900-talet. Hur man ska överleva i en framtid som går på tvärs mot allt partiet tagit för givet, blir en svår nöt att knäcka.
(Andra intressanta bloggar om politik, skattehöjningar, förmynderi, maktfullkomlighet, Socialdemokraterna, bidragskultur, bidragslinjen, bidrag, utanförskap, arbetslöshet, rödgröna, makt,Val 2010, ekonomi, Alliansen, regeringen, arbetslinjen, arbete, skattesänkningar, skatter, marknadsekonomi, tillväxt, välfärd)