Wall Street Journal skriver som en första reaktioner på att Elinor Ostrom och Oliver Williamson tilldelats priset, Obama fails to win Nobel prize in economics:
I en chockerande överraskning på fredagen misslyckades president Obama att vinna ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Medan en del observatörer anser att Obama inte gjort någonting för världsfreden under sina nio månader vid makten, kan detsamma inte sägas om hans ekonomiska politik.
Presidenten har tålmodigt arbetat, redan innan installationen, att skapa kontroll över den amerikanska ekonomin […] Ändå valde Nobelkommittén att belöna två okända akademiker, en för hennes arbete om hanteringen av kollektiva resurser och den andre för hans arbete med transaktionskostnader.
Andra överraskande förlorare inkluderar kändisar som filmmakaren Michael Moore, finansministrar som Tim Geithner och Larry Summers.
Det är oklart om presidenten i protest mot att han inte fick ekonomipriset kommer att astå från fredspriset.
Att den norska dårskapen skadar Nobels namn är uppenbart.
För mer strikt rapporterande artiklar om pristagarna, se Wall Steet Journal i Pair recognized for work in field of economic governance, Bloomberg i Ostrom, Williamson of U.S. Win Nobel Economics Prize, Forbes i Why Elinor Ostrom Matters.
Redan 2007 skrev SVD:s Sten Widmalm om Ekonomisk utveckling:
Och med naglarna långt ner i den empiriska myllan har vårt tänkande om hur utveckling och hur fattigdom skapas eller bryts fått ny näring av till exempel Hernando De Soto och Ellinor Ostrom. De kommer med nya idéer och tillämpar gamla på ett originellt sätt.
Till denna grupp tänkare och aktörer hör Muhammad Yunus som mot alla odds skapade Grameen Bank – Landsbygdsbanken. Banken ger mikrokrediter – små lån, främst till fattiga kvinnor som har en entreprenörsidé.
Statsvetarprofessor Leif Lewin tog upp henne i SVD ännu tidigare, i Brännpunktsartikeln Mat, makt och självbehärskning 2006:
Elinor Ostrom heter en uppburen statsvetare från Indiana University i USA, för övrigt mottagare av skytteanska priset år 1999, som ställt frågan hur det går till när aktörerna gör sådana långsiktiga analyser och utvecklar sådan självbehärskning. Redan på de allra första raderna i hennes bok ”Governing the Commons” från 1990 påminner hon om att det nästan inte går en vecka utan att vi hör talas om hur hänsynslöst våra naturtillgångar exploateras. Överfiskningen leder till att vi på många håll bara har kvar en bråkdel av det fiskbestånd som fanns tidigare.
För att råda bot på missförhållandena rekommenderar vissa politiker statlig kontroll. Andra förordar privatisering, eftersom de anser att det är reglerna som skapar problemen. Ostrom är skeptisk till båda recepten. Goda lösningar kommer inte ”utifrån”. Varken staten eller marknaden har enligt Ostrom lyckats med att skapa former för en uthållig, ansvarsfull användning av våra naturresurser. Lösningarna måste växa fram genom en inre sinnesförändring. Herdarna måste visa självbehärskning.
Hennes empiriska exempel på hur en sådan förändring kommit till stånd är relativt ”små” enheter omfattande upp till 15 000 individer, alltifrån ett schweiziskt samhälle med extrema jordbruksförhållanden på de branta sluttningarna, japanska byar, spanska konstbevattningsanläggningar till filippinska vattenförsörjningssystem.
Att hon studerat beteenden i gemenskaper betyder alltså inte att hon är socialist eller planekonom. Hon talar för småskalighet och beslut som växer fram underifrån, alltså motsatsen till socialistisk centralstyrning. På områden där marknadens dynamik kanske inte kan tillämpas, studerar hon hur andra underifrånstyrda mönster fungerar.
Se i DN: Johan Schück om priset
(Andra intressanta bloggar om Nobelpristagare, Nobelpriset, Nobel, ekonomi, ekonomipriset, Elinor Ostrom, Oliver Williamson)