Obama, Blair, Reinfeldt och ‘kvartalsdemokratin’

Ted Sorensen var en av John F Kennedys närmaste medarbetare. Han framträdde i en panel vid Harvard i veckan, berättar Peggy Noonan i sin kolumn i Wall Street Journal, och riktade kritik mot partikamraterna i Vita huset, presidenten Barack Obama och hans administration:

— Sluta kampanja! Ni har bedrivit kampanj i åratal, och ni har naturligtvis varit i konstant kampanjberedskap, och Bill Clinton mer än någon annan har satt mönstret för permanenta kampanjer. Men sedan du blivit president behöver du inte bekymra dig så mycket, sa Sorensen.
Menar du att presidenten kampanjar för mycket?
— Ja, svarade Söroensen. ”Jag anser att han är en remarkabel talare, men hans tal är fortfarande präglade av kampanjtänkande. Jag tror han blev överraskad över motståndet mot hans program från republikanerna i kongressen, och kände förmodligen att han behövde stanna i kampanjläge”, men ”han har lång tid på sig innan han behöver starta återvalskampanjen”.

På detta ger Peggy Noonan, som själv varit talskrivare åt Ronald Reagan, sin egen reflektion:

Jag är inte säker på att Vita huset kan se skillnaden mellan kampanjfokus och fokus på att regera landet, men det är skillnaden mellan ”oss mot dom” och ”oss”. Folk känner att presidenten sysslar för mycket med det förstnämnda, och det avspeglar sig inte bara i hur han talar utan också hur han fattar beslut.

Mycket intressant. Den här bloggen har tagit det för givet att politik i vår tid, då medieutbudet inklusive internet blivit så mycket större och innebär att debatten pågår dygnet runt, innebär oavbruten valkampanj.
Det kanske är så att Obama har gått för långt. Att han låter psykologin från valkampanjerna, då man är mindre tydlig och samtidigt mer aggressiv mot motståndarna, prägla regeringsutövningen.
På sätt och vis var detta också Tony Blairs svaghet. När medierna genomskådat hur Blairs kampanjtaktik såg ut, kunde man avslöja att det premiärministern sa och gjorde enbart syftade till att gynna det egna partiet, inte landet. Det blev mot sluten en stor belastningen för honom eftersom det undergrävde hans trovärdighet. Obama kan hamna i samma onda cirkel.
Motsatsen måste nog sägas vara Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Han kampanjar knappast alls mellan valen. Han vill regera. Fatta beslut, även sådana som inte är fördelaktiga i det korta opinionsmässiga loppet.
Det gör att Alliansen ofta ligger under i opinionsmätningarna, men Reinfeldt tycks mena att det inte spelar någon avgörande roll. Det är bara valresultat som räknas. Han struntar i vad jag skulle vilja kalla ”kvartalsdemokratin”. Därmed innebär det att han tilltror människor att de på valdagen kan se skillnad på seriös politik och tillrättalagda budskap.
Jag skulle önska att Ted Sorensen, Peggy Noonan och Fredrik Reinfeldt har rätt. Men jag undrar om inte den kortsiktiga opinionsbildningen är så stark som Bill Clinton, Barack Obama och Tony Blair utgått ifrån under sina politiska gärningar.
Vi får en del av svaret hösten 2010. Om Reinfeldt vinner återval och Obama åker på stryk i kongressens mellanårsval, då behöver inte bara jag tänka om…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)