I senaste numret av Axess skriver brittiske författaren Douglas Murray, chef på Londonbaserande tankesmedjan Centre for Social Cohesion (CSC), en avslöjande artikel om den nuvarande amerikanska administrationens utrikespolitik, Den hopplöse optimisten.
Han mosar exempelvis Obamas tal i Kairo till den muslimska världen:
Särskilt två saker som sticker ut. För det första den utomordentligt omdömeslösa handlingen att understödja den iranska regimen, något den amerikanske presidenten gjorde sig skyldig till när han refererade till Irans revolutionära regering på samma sätt som den uppfattar sig själv. Irans revolutionära islamiska regering är inte det iranska folkets regering, det är en självutnämnd och oansvarig revolutionär grupp som håller det iranska folket i träldom.
Det är inte bara så att denna ”regering” inte representerar det iranska folket, den bryr sig inte ens om vad det iranska folket tycker. Att tala till denna revolutionära regim i de undergivna termer som Obama använde i Kairo är i mina ögon ett mycket allvarligt felsteg. […]
Obama gjorde samma sak med undertryckandet av kvinnors rättigheter – kanske den enskilt viktigaste frågan i den islamiska världen i dag och en faktor som i hög grad förklarar varför den islamiska världen släpar efter så starkt på så många sätt, inte minst ekonomiskt.
Och ändå reducerade Obama denna stora fråga för vår tid till en lek med förbluffande fåniga likställanden, när han försökte förklara hur det hos ”oss” pågår en liknande kamp för kvinnors rättigheter som i den islamiska världen. Att göra en sådan jämförelse är helt enkelt skrämmande, och drar undan mattan för reformistiska kvinnor i den muslimska världen.
Jag betvivlar inte att det just nu någonstans i USA finns en eller annan kvinna som har svårt att komma med i herrarnas basebollag vid sitt college, och som kommer att föra en ytterst kostsam grupptalan i domstol för att komma med i laget. Och utan tvivel lär det finnas någon manlig klubb, en eller annan golfklubb i någon del av den amerikanska kontinenten, som en stridbar kvinna kräver medlemskap i.
Men det är groteskt att ens för ett ögonblick jämföra en sådan situation med det rutinmässiga förtrycket av halva befolkningen i många av Mellanösterns länder. Jag anser inte att detta är samma sak – inte alls samma sak – och en president som inte kan se klart i den frågan är en president vars omdöme oroar mig.
Det är lärorikt, och synnerligen underhållande, att läsa vassa analyser av politikers tal. George W Bush hade en klar moralisk kompass och hade aldrig gjort dessa misstag. Han hade istället talat om skillnaden, och sagt att Amerika står på deras sida, som vill frihet och demokrati. Jag saknar den tydligheten!
(Andra intressanta bloggar om USA, utrikespolitik, demokraterna,Barack Obama, politik, säkerhetspolitik, Bush, Bush, diktaturer, fundamentalism, islamism, Iran, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, feminism, jämställdhet, genus, genusforskning, sexism, kön, kvinnor)