Hägglund i tal: Kulturvänsterns folkförakt

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund följde upp veckans uppmärksammade debattartikel med ett tal vid partiets rådslag i Västerås igår (se video):

Jag tycker att vi har kraften att göra ännu mer än så. Nämligen att göra upp med vänstern även på det mentala planet. Vårt land har under årtionden präglats av socialdemokratisk dominans i politiken. […] Vi har inte varit herre över beskrivningen av vårt parti och vår agenda. Så ska vi naturligtvis inte ha det! Vi ska ta tillbaka makten över vår värdegrund och vår egen samhällsanalys. […]
Vårt misstag är att vi låtit oss definieras av vänstern. Vi har utgått från deras samhällsordning. Och i förlängningen låtit oss färgas av deras attityd. Trots att vi som kristdemokrater i grunden är frihetslängtande har vi haft allt för nära till att hitta på nya regleringar, nya lagar, nya förbud och nya bidrag. [Applåd]
[…] Vi måste våga vara självprövande i det här avseendet. Nya lagar och förordningar är inte alltid lösningen på problem. Ofta är det bekväma lösningar designade av politiker. Men det är inte sådana lösningar som vanligt folk alltid uppskattar — eller som, hör och häpna, löser problemen.
Jag tror att vi har missat en del av vår egen samhällsanalys i det här avseendet. Det goda samhällets fundament är det civila samhällets gemenskaper. Gemenskaper som inte i första hand behöver regleringar, bidrag och förbud. Utan som i första hand behöver ett erkännande. I andra hand behöver de utrymme. Och i tredje hand, men bara i tredje, behöver de stöd från den politiska sfären.
Vi får inte göra misstaget att tro att det är politiken som är gemenskapernas smörjmedel. Det är precis tvärtom. Det är familjer, föreningar och företag som är politikens smörjmedel. Om de inte fanns, skulle politiken stå sig slätt och samhället te sig betydligt mer sårbart och otryggt. Ja, det är till och med svårt att se hur samhället över huvud taget skulle kunna fungera utan existerande och fungerande gemenskaper.

Detta är utmärkt! Hägglund ger här den korrekta beskrivningen av vad politik är, ur ett borgerligt perspektiv. Han tar avstånd från det socialistiska perspektivet där politik i statens namn anses vara överordat allt och ska styra och ställa på alla områden.
Det är sorgligt att så få borgerliga politiker intagit denna hållning, för att istället kapitulera och acceptera den socialistiska. Jag hoppas kristdemokratiska aktivister och medlemmar ställer upp på den förnyelse Hägglund nu ser ut att vara i färd att genomföra. Det skulle innebära att Socialdemokratin äntligen angrips också på den moraliska dimensionen. Och den folkliga. Hägglund sa:

Jag har talat om verklighetens folk. De vars drömmar handlar om att skapa sig en trygg tillvaro tillsammans med sina närmaste. […] Den respekten har sedan länge mönstrats ut ur det offentliga livet. Överallt tillåter man sig att baktala människors relationer, val av bostadsort, utbildning, musiksmak eller shoppingmönster.
En av de skribenter som kritiserade mitt Almedalstal gjorde sitt bästa för att bevisa att jag hade rätt i min kritik av kulturvänsterns folkförakt. I en krönika gick han till storms mot vad han såg som mitt försvar för vanligheten. Han skriver ”som om alla vore någon slags Ullareds-idioter”. Slutcitat.
Till Ullared söker sig människor för att hitta billiga varor. De gör det för att få ekonomin att gå ihop. Om man betraktar dem som en samling idioter, ja då finns det inte så mycket mer att säga om skribentens förakt för den vanlighet som han tyckte att jag försvarat i mitt tal.
Min fråga är; var finns de politiker som tycker att nog är nog? Som avstår från att analysera sönder människors vardag och detaljreglera deras liv?

Hägglund begår här en oerhört central utmaning av vänstern, som sällan skett i Sverige.
Men är det då trovärdigt? Jag blev ju väldigt besviken sedan jag hyllat Almedalstalet, för att några dagar senare höra Hägglund tala för ökat alkoholförmynderi och mer regleringar. Men i talet som här citeras, liksom på journalistfrågor från Svenska Dagbladet efteråt, svarar Hägglund genom att vara självkritisk:

Kristdemokraterna är till exempel kända för att vilja föra en strikt alkoholpolitik.
– Vi har tänkt på det viset i allt för stor utsträckning. Vi behöver fundera på hur vi kan uppnå samma mål med andra metoder.

Det visar att Hägglund tar kritiken på allvar, från bland annat denna blogg om att inte vara konsekvent. Nu återstår att se om Göran Hägglund har sitt parti med sig, om de gamla ”snällisterna” och förbudsivrarna i partiet accepterar en tydligare profil där kristdemokraterna tror på människan också i andra frågor än att uppfostra de egna barnen.
Om Kristdemokraterna vågar stå upp för denna moraliska kritik av kulturvänstern (som härskar långt in i borgerliga kretsar) kommer partiet att kunna täcka upp det politiska fält som Nya Moderaterna lämnat, när det gäller kritik mot staten.
Partiet kommer att hamna mitt i den politiska hetluften, och det är exakt vad ett litet parti behöver. Men det gäller att inte bli rädd och springa och gömma sig utan ta debatten. Varje dag. Varje gång.
Se också SVD-ledarbloggen. (Andra intressanta bloggar om , , , , ,, , , , , , , , , , , )