Talarna vid dagens konferens om kommunismens fall hade det gemensamt att alla underströk betydelsen av tre individer som gav den knuff som fick sovjetkommunismen på fall.
John O’Sullivan, som var nära rådgivare åt Margaret Thatcher, menade att dessa tre ledare angrep kommunismen från flera olika håll samtidigt:
Ronald Reagan utmanade kommunismen militärt och strategiskt, Thatcher ekonomiskt och påven moraliskt.
Robin Harris, också Thatcher-rådgivare, poängterade hur viktigt det var för marknadsekonomins ställning i väst att Thatcher vann över Gruvarbetarförbundets politiska strejk 1984. Hon visade att vänstern inte längre kunde utmana marknadsekonomin. I den meningen var hon viktigare än Reagan när det gäller ekonomisk frihet i Europa och världen.
Clark Judge var talskrivare åt Ronald Reagan och han betonade hur viktigt det var att Reagan varit fackföreningsledare och visste hur vänstern tänkte. Det gjorde att han förstod hur man taktiskt skulle gå fram. Judge berättade också att Reagan aldrig trodde på CIAs rapporter om att Sovjet var starkt. Ett system som förtrycker människor är omänskligt och kan inte vara starkt.
Grzegorz Gauden, polsk tidningsman som fängslades och levde i landsflykt i Sverige på 1980-talet, beskrev hur man i Polen inte förstod hur etablissemangen i väst kunde vara närmast pro-sovjetiska. Han frågade vid ”fredsdemonstranter” i väst som protesterade mot amerikanska kärnvapenbestyckade Pershing-robotar, varför man inte protesterade mot sovjetiska SS20-robotar, som faktiskt utplacerats först och som de amerikanska var ett reaktion på. Han fick aldrig något vettigt svar.
Det var först med Thatcher, Reagan och Johannes Paulus II som polackerna insåg att de inte längre var ensamma i sin kritik mot kommunismen.
Gunnar Hökmark, europaparlamentariker och initiativtagare till Måndagsrörelsen som demonstrerade för de baltiska staternas självständighet, summerade socialismens och kommunismens grundläggande brist — då som nu:
De valde utopin före friheten och i utopins namn ursäktade de förtrycket.
För att genomskåda och inför den allmänna opinionen beskriva det farliga i detta, är en svårare uppgift än man vill tro. Det tog lång tid, och det krävdes flera kraftfulla historiska ledargestalter för att västvärlden skulle inse att utopier är frihetens värsta fiender.
Bland arrangörerna fanns också Camilla Andersson och Anders Hjemdahl som driver Stockholm Observer.
(Andra intressanta bloggar om politik, frihet, förtryck, kommunism, socialism, kapitalism, ekonomi, entreprenörskap, östblocket, Sovjet, Sovjetunionen, Polen, frigörelse)