För mig bekräftar helikopterrånet att de svenska myndigheternas beredskap för oförutsedda händelser är urusel. Till statens verkligt centrala uppgifter hör att upprätthålla ordningen via polis och skydda landet via försvaret. Men dessa verksamheter har misshandlats av byråkratiska och politiskt korrekta skäl så till den grad att de inte klarar sina mest grundläggande uppgifter.
Polisen klarar inte ens att skydda sina egna fordon. Hur ska man då kunna skydda medborgarna?
I Svenska Dagbladet skriver Claes Arvidsson, Helikopterrånet avslöjar blottor i den svenska beredskapen:
Till skillnad från andra länder har Sverige inte dragit lärdom av den 11 september 2001. Det finns fortfarande inte några reella begränsningar av flygning över våra storstäder. Men det är värre än så.
Flygvapnets radarstationer såg när den stulna helikoptern lyfte på väg till värdedepån och följde den till dess det visade sig att den inte var intressant som militärt mål. Information skickas inte vidare. Samtidigt använder Luftfartsverket inte sina primärradarstationer, vilket skulle ha gjort det möjligt att hålla koll.
Ingenting fungerar! Ingen vet vad de ska göra! Annat än skicka papper mellan olika skrivbord. Verkligheten är en obehaglig överraskning.
Så går det när man låtit staten växa till en sådan koloss att den blivit ostyrbar.
(Andra intressanta bloggar om politik, rån, helikopterrånet, polis, kriminalitet, kriminella, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, beredskap)