Tålamod, tålamod och Nya Moderaterna

Sydsvenska Dagbladet tar i ledaren Reinfeldts rätta lära upp det förre partisekreteraren Lars Tobisson (M) skriver i sina memoarer. Han varnar för frestelsen att ”överge den rätta läran för att göra kortsiktiga vinster”. Tidningen skriver:

Vad är då den rätta läran?
Det är svårt att begråta att Moderaterna inte längre är det konservativa högerparti som mer än något annat värnade kungen, kyrkan och försvaret. Att intresset för blanka knappar har falnat och klubblazern hängts in i garderoben är ett sundhetstecken. Liksom att vildsint nyliberal systemskiftesretorik har övergivits.
Sant är att de nya Moderaterna framstått som väl pragmatiska i sin maktjakt. Övertaktiska. Bland annat vad gäller arbetsrätten. Men så länge Reinfeldt lyckas hålla ihop den borgerliga alliansen och levererar en vettig politik för arbete och välfärd är han värd stöd. […] Snart kan skattetrycket vara nere på 45 procent. Inte illa.

När Nya Moderaternas strategi ska granskas, som nu i samband med partiets arbetsstämma, måste utvärderingen starta med en analys av fakta. Och då är Sydsvenskan rätt ute när man lyfter fram att skattetrycket i Sverige är på väg ner. Detsamma var facit från Fälldins regeringar på 1970- och 80-tal och Bildts 90-talsregering. Men många borgerliga tror att dessa regeringar höjde skatten. Vilket visar att man fallit för socialdemokratisk propaganda — och den hårda interna kritik som borgerliga debattörer så villigt förmedlat.
Jag ser tendenser till upprepning nu. Trots att Alliansen varit stark i opinionen det senaste året, bedriver en trygg och förtroendeingivande ekonomisk politik samtidigt som man sänker skatterna, så är många borgerliga röster mycket kritiska.
Jag är det själv, som i förra inlägget om arbetsrätten. Men vi måste hålla isär vår frustration över att en borgerlig regering inte gör mer, och vad ett demokratiskt parlamentsval innebär: att välja inriktning. Om vi har att välja mellan en regering som sänker skatterna och avreglerar, om än smärtsamt långsamt, och en som höjer dem, då borde valet vara självklart. Små sänkningar är bättre än höjningar.
Därför tycker jag kritikerna av Moderaterna ska fundera över hur den levereras. Kritik i enskilda sakfrågor behöver inte slå över i avståndstagande och ”avhopp” från regeringsalternativet som helhet. Här har nog fortfarande Socialdemokraterna ett övertag, i en partikultur där socialdemokrater kan vara mycket kritiska i sak men där man ändå är lojal mot ”rörelsen” när det verkligen gäller — i val. Allt medan borgerliga debattörer i val bidragit till att sänka borgerliga regeringsalternativ.
Vi som vill mer frihet måste lära oss att tolerera dels att regeringsmakten kan vara långsammare och mer krävande än man önskar, dels tolerera att liberaler och konservativa kan ha olika skäl för ökad frihet. Inget av detta ger skäl för att bryta banden och sluta rösta för en regering som trots allt är mycket bättre än alternativet.
Medierna: SVD1, 2, DN1, 2, 3 (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )