Wille Faler gör i sin blogg Ministry of Truth en klok reflektion på den opinionsmätning som jag skrev om häromdagen och som visar att svenska folket tycker borgerliga partier är bäst på 15 av 25 politikområden:
[Ä]r det bara jag som noterar att folk vill ha allt till alla, men samtidigt inte betala för det? De vill ha goda villkor för företag (där de värderar alliansens politik högre), men även stark arbetsrätt (där de värderar vänsterns alternativ högre). Osv, osv i nästan varje fråga.
Det verkar som om Svensson har lite problem med att förstå det där med prioriteringar. Det går faktiskt inte att få allt till alla för ingenting. Inte ens om det är pappa Staten som ska fixa det.
Så är det. Förklaringen till att folk både vill ha bidrag och sänkta skatter är att politiker i Sverige under lång tid lovat att kunna fixa allt, utan att behöva göra prioriteringar. Svensk samhällsdebatt har varit förljugen. Det förklarar också varför politiker har så mycket lägre förtroende nu än före 1968 då ärlighet varade längst.
Jag hoppas vi kommer att återgå till raka besked och tydliga prioriteringar. Alliansen har börjat försöka visa att lägre skatt och lägre bidrag är bra för alla, eftersom det betyder att fler jobbar och att statsfinanserna på det sättet blir bättre och kan tygga välfärdens kärnuppgifter.
Men man är bara i början. Socialdemokraterna fortsätter hamra in att alla kan få allt. Högre lön, högre bidrag, mer välfärd. Jag har en viss förhoppning om att folk börjar genomskåda denna vänsterbluff. Men Faler har rätt i att där är vi inte än.
(Andra intressanta bloggar om politik, välfärd, bidrag, skatter, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)