Jag tycker Sverige borde avskaffa det traditionella biståndet, särskilt skuldavskrivning och budgetanslag till korrupta regimer som tjänar pengar på att hålla sina befolkningarna i fattigdom. De 30 miljarderna i statens biståndsbudget borde till del överföras till försvarsmakten så att våra internationella insatser kan utökas och ske med större säkerhet. En budgetpost för katastrofhjälp borde finnas kvar, men i huvudsak borde biståndsbudgeten användas för att sänka inkomstskatten, bland annat i form av avdragsrätt för välgörande ändamål.
Med en sådan omläggning skulle vi få mer uträttat än idag, till hälften av kostnaden. Då skulle svenska folket i egen personlig handling demonstrera sin solidaritet genom egna gåvor, och biståndsarbetet skulle utföras av frivilligorganisationer som vet vad de gör.
Jag lyssnade idag på ett lunchföredrag om Läkarmissionen som arbetar med myckt konkreta projekt utförda av samarbetspartners som är lokalt förankrade. I Etiopien ser man till att barn som utför hårt arbete i huvudstaden, långt hemifrån, får möjlighet att gå i skola och ta sig ur de slavliknande arbetsvillkoren och inte sällan bli egna företagare.
Via Webaidshop kan du köpa en gris för 250 kr åt en kvinna i Västafrika och på det sättet ge henne ett bankkonto och en sjukförsäkring (vilket är det grisarna blir).
För oss kan det låta primitivt, men det är genialiskt eftersom biståndet blir till startkapital som belönar entreprenörskap och människors vilja att arbeta ihop till sin försörjning, inte vara passiva bidragsmottagare enligt socialistiskt tänkande.
Staten och Sida kan aldrig driva biståndsprojekt där svenskar köper grisar i Burkina Faso av kvinnliga företagare. Detta mikrobistånd måste ske frivilligt och inom civilsamhällets ram. Därför borde det också vara avdragsgillt.
Det politiska målet borde vara att påverka svenska medborgare att skänka så mycket att avdragen blir stora, istället för att driva upp biståndsanslaget i statsbudgeten.
Då blir det till konkreta insatser där människor av fri vilja och i handling demonstrerar solidaritet. Att tvingas betala skatt som blir bistånd har ingenting med solidaritet att göra. Det man tvingas till kan aldrig betraktas som solidaritetshandling. Och de politiker som skänker bort andras skattepengar är inte heller solidariska, för det är inte solidaritet att ge bort andras pengar. Det är enbart att snylta på uppoffringar som andra tvingas göra.
(Andra intressanta bloggar om politik, Afrika, bistånd, biståndspolitik, Sida, korruption, MR, företagande, entreprenörskap, tillväxt, välstånd, solidaritet)