En läsare utvecklar mitt resonemang i förra blogginlägget om kommuner kontra företag:
Jag håller med dig i sak, men jag tycker det är faktiskt värre än du skriver.
De pengar som kommunerna “ska ha” måste komma någonstans ifrån. De kommer från pengar som genereras av företag, antingen de vinster de skapar, eller skatter på de löner de betalar. Eller moms på de varor de producerar. Det är där pengarna skapas.
Genom att inte underlätta för företagen så stryper man sakta de här inkomsterna. Kan företagen inte tjäna mer så måste de skära på utgifterna. Med färre anställda så finns det även färre kunder, vilket minskar efterfrågan på deras produkter, så de måste skära ner mer. Det betyder mindre skatteinkomster för staten, vilka UNT anser ska användas ännu mer för att spendera på kommunerna.
Det UNT förespråkar är alltså att strypa inkomsterna och öka utgifterna. Det är detsamma som om ekonomerna i TV3’s “Lyxfällan” skulle tala om för de med dålig ekonomi att det bästa i en dålig ekonomisk situation är att gå ner i inkomst och spendera mera.
Med det tankesättet så utbrett så förstår jag varför det inte är några problem att hitta fler deltagare till det programmet.
Vilken härlig jämförelse. Tänk att få se kommunalråden få svara på varför man lägger ut miljoner på detta, och hundratusentals på detta, allt inför TV-kamerorna.
Det är precis här vi har problemet. Men ingen talar om det. Alla utgår automatiskt ifrån att kommunerna måste spendera mer. Helsjukt.
(Andra intressanta bloggar om politik, kommuner, skatter, arbetsgivaravgift, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, tillväxt, välstånd, välfärd, arbete, bidrag, bidragskultur)