Trombonisten Christian Lindberg tankeväckande sommarpratare

Tonsättaren och trombonisten Christian Lindberg var somarpratare i P1 igår, och jag vill verkligen som sommartips rekommendera det! (Lyssna här)
Han berättar om hur han bröt konventionerna och gjorde trombonen till ett soloinstrument. Det var inte lätt. Men numera spelar han på världens alla stora musikscener. Jag älskar den här entreprenöriella andan.
Lindberg har också mycket kloka ord om hur vi inte uppskattar det svenska musik- och kulturarvet. I Finland är man — med all rätt — mycket stolta över Johan ”Jean” Sibelius (1865-1957) och i Norge är — med samma rätt — Edvard Grieg (1843-1907) ett nationalhelgon.
Men i Sverige får skolbarnen inte ens veta att vi har haft kompositörer som Wilhelm Stenhammar (1871-1927), Hugo Alfvén (1872-1960) och Franz Berwald (1798-1868). Lindberg säger om deras arbete:

Det här är musik som vi alla svenskar, enligt min mening, borde fått med modersmjölken … Med handen på hjärtat, kan du själv nynna på överhuvudtaget något av Stenhammar, Alfvén eller Berwald? Jag måste säga att det är sorgligt att så många svenskar går miste om musikupplevelser av det här slaget.

Nej, jag kan inte nynna på något av de svenska, som jag bara vagt känner till namnet. Däremot kommer jag att tänka på Bergakungens sal av Grieg och namnet Sibelius omges med respekt, även om mina kunskaper i klassisk musik är minimala.
Varför vårdar inte Sverige om sina egna musikskatter? Svaret är enkelt: allt svenskt är skit. Enligt den politiskt korrekta uppfattningen är det bara främmande kulturer som är fina och värda respekt. Att berömma svenska tonsättare är unken nationalism! Ja, ett hyllande av historiska kulturella bedrifter inom ramen för vårt eget samhälle blir genast misstänkt för att i det närmaste vara nazianstruket. Är du sverigedemokrat?!?!?!
Så inskränkta har våra kultur-, media- och politiska etablissemang blivit, att vi ska förneka allt svenskt.
Därför är väl också Christian Lindberg mer efterfrågad utomlands än hemma. På YouTube hittar jag många klipp med den experimentell trombonisten. Här ett kort stycke framfört förra året för barn på Royal Acardemy of Arts i London, med Håkan Hardenberger, trumpet, och Love Derwinger, piano:
httpv://www.youtube.com/watch?v=AmZF0a4qczw
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,
, , , )