Som tips på sommarläsning kan jag rekommendera ett kort porträtt av en av de mest färgstarka debattörerna i Sverige under förra århundradet, professorn och redaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning Torgny Segerstedt (1876-1945). Titeln ”Personligheten och hjordinstinkten” har författaren Anders Johnson hämtat från det som kom att bli den sista meningen i sista artikeln som Segerstedt skrev:
Striden mellan de två, personligheten och hjordinstinkten, kommer att fortgå till tidernas ände.
Segerstedt hamnade i konfrontation med dåtidens mäktiga, främst Svenska kyrkan och Tysklands nya herrar från 1933. I skriften citeras Vilhelm Moberg som om Segerstedt skrev:
Här framträdde en man, vars strävan alltigenom uppbars av viljan till sanning. Genom sin självhävdelse och sin självständighet, sin karaktärs oböjlighet, var han förutbestämd att sätta andarna i rörelse och uppväcka strid. Här kom en man, som icke godtog någonting såsom på förhand givet, som i princip inga auktoriteter erkände. Människans blinda auktoritetstro var i hans ögon något av djävulen själv. Han hävdade individens fria tänkande mot massinstinkten och det vedertagna tänkandet – personligheten mot flocken.
Det är en attityd jag gillar och instämmer i. Vi ska alla tänka själva. Det värsta jag vet är flockbeteende och jag gillar det gammalmodiga ordet hjordinstinkten.
Nu betyder inte denna kritiska attityd att man är för oordning och anarki. Det betyder att saker och ting uppnår trovärdighet först om de bygger på argument som håller, som är prövade och där bättre alternativ inte går att finna. Och, viktigt att påpeka nu när allehanda skadegörelse anses vara ”konst”: motargumenten mot det rådande väger bara så tungt som logiken i argumentationen bjuder. Att ifrågasätta är inte detsamma som att vilja rasera, sabotera och förstöra. Det är snarare motsatsen: att förbättra samhället.
Segerstedt hade till exempel inga onda ord att säga emot de lärare som under hans skoltid i Karlstad tillgrep aga – närmast tvärtom. Om rektorn som just använt rottingen skrev Segerstedt: ”[Vad] vi pojkar än tyckte … så var det ingen som bar agg till rektorn. En rektor, som icke kunnat den konsten, skulle ha blivit föremål för en högst respektvidrig ringaktning.”
Sökandet efter sanning kan vara kontroversiellt, men det är en missuppfattning att det därmed måste vara i syfte att chockera, skapa kaos och nedvärdera. Kontroversiella sanningar kan vara utmanande utan att för den skull förenas med bristande respekt för andra uppfattningar, så länge det handlar om ömsesidig respekt.
(Andra intressanta bloggar om Torgny Segerstedt, politik, yttrandefrihet, demokrati, MR, frihet, nazism, fundamentalism, antisemitism, historia, Europa)