President Barack Obama har lagt fram sitt förslag till förstatligad sjukvårdsförsäkring, men istället för att jubla är många demokratiska kongressledamöter oroliga för att en utpräglad vänterpolitik ska stöta bort väljare. Därför gör de motstånd mot flera inslag i Obamas plan.
Republikanske senatorn Charles Grassley menar att detta förslag kan bli Obamas Waterloo, och offentliggör referat han fått höra om hur presidenten reagerat på att hans egna partivänner kan fälla hans förslag. Det rapporterar Congress Daily i Dems Start To Push Back Hard To Prevent A ’Waterloo’:
— En demokratisk kongressman berättade för mig om ett samtal med presidenten om hans problem med kongressen, och om möjligheten att hans förslag inte skulle godkännas utan förändringar … och presidenten sa, ’Ni kommer att förstöra mitt presidentskap’, berättar Grassley.
Vita huset har inte svarat på uppmaningar att kommentera.
Och nyhetsbyrån AP rapporterar idag, House Blue Dogs flex new muscle on health care:
De mer konservativa demokrater som kallas Blue Dog Democrats skaffar sig nu en maktposition de aldrig haft sedan de bildades för 15 år sedan, och pressar president Barack Obama och andra ledande demokrater att förhandla om deras krav på utgiftsminskningar och återhållsamma skattehöjningar när det gäller sjukvårdsförsäkringen.
Bevisen på detta är tydliga dessa dagar: opinionsmätningar visar att allmänheten delar deras oro för kostnaderna som Obamas plan medför i syfte att försäkra alla amerikaner. Obama själv har spenderat värdefull tid i privata samtal med dessa demokrater och i nästan dagliga offentliga framträdanden för att få kongressen att agera.
Obamas TV-tal i natt får CNN att ställa frågan om Obamas plan kommer att bli ett lika stort misslyckande som Bill och Hillary Clintons försök 1994: Will Obama’s health care plan mirror the 1994 Clinton failure?
Den gången insåg Bill Clinton att han skulle förlora nästa presidentval om han inte övergav socialisteringsförsöken. Därför lade han om politiken helt, och genomförde de reform- och effektiviseringsprogram som republikanerna föreslog. Det räddade Clintons omval 1996. Frågan är om Barack Obama är lika ”flexibel”.
Republikanernas program gick ut på att sänka skatterna för låginkomsttagare och samtidigt minska bidragen. Det underlättade för hundratusentals människor att gå från bidrag till jobb. (Dessa program har stora likheter med det som den svenska Alliansregeringen vann valet 2006 på.)
Man kan nog säga att Barack Obama nu, för första gången måste visa färg. Han måste välja mellan två alternativ: antingen stå på om vänsterpolitiken och riskera valförlust, eller gå mot mitten och säkra de osäkra väljarnas stöd för valseger i nästa val. Nu måste han sluta vara valkampanjspolitiker och bli statsman, en sådan som tvingas till svåra val.
Äntligen kommer vi att få lära känna Obama för den han är, inte bara för den han säger sig vara i till intet förpliktande tal.
(Andra intressanta bloggar om USA, Vita huset, USA-valet, republikanerna, demokraterna,Barack Obama)