Landsbygdsliberalism. . .

Så sitter jag på tåg igen, denna gång efter en trevlig tid på västkusten och närmast från fest och bad i Falkenberg. Eftersom jag inte följt nyheterna tänkte jag bjuda på tips till sommarläsning.
Martin Ådahl har skrivit en lite intressant skrift med titeln Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse.
Där utmanar han både den socialdemokratiska historieskrivningen om hur Sverige blev rikt, och den borgerliga bilden i städerna om landsbygden som enbart intressestyrd och bidragssucktande.
Ådahl menar att det var självägande bönder som utgjorde den folkliga basen för den frihetsrevolution som ägde rum i mitten på 1800-talet, då näringsfrihet och frihandel infördes. Allt medan borgare i städerna försvarade de privilegier som merkantilismens regler innebar för dem. Bönderna som krävde näringsfrihet, frihandel och lägre skatter var i opposition inte bara mot statsmakten (dvs kungen, adeln och prästerna som levde på att beskatta bönderna) utan också mot de inom borgarståndet som försvarade skråväsendet.
Här ett axblock ur skriften:

I botten fanns den gamla självägande traditionen med en positiv syn på företagsamhet och en grundmurad skepsis mot överheten … Typiskt nog var det en bonde från en del av Sverige där bönderna hade lite större frihet att handla, i trakterna kring Borås, som blev den förste folkledaren.
Anders Danielsson från Bondarp i Gingri socken hade som ung fått följa med en häradshövding som renskrivare, och tidigt lärt sig politikens regler och ett säkert och förtroendeingivande sätt. Blott 25 år gammal valdes han till riksdagen 1809, där han omedelbart fick en rad tunga uppdrag …
Under de riksdagar som följde blev Danielsson den obestridde oppositionsledaren. Hans främsta krav var näringsfrihet och handelsfrihet. Konkurrensen skulle göra varorna billigare och leda till ett livskraftigare näringsliv.
När Danielsson stod på toppen av sin karriär representerade han inte mindre än 27 härader i Älvsborgs, Skaraborgs och Bohus län. Det kanske låter oklokt då han fortfarande bara hade en röst, men med arvodena från alla 27 uppdragsgivarna byggde Danielsson upp ett kansli som blev den mäktigaste policyverkstan och plantskolan i Sverige varifrån förslag på förslag pumpades ut …
Danielssons linje dominerade bondeståndet men mycket lite gick trots detta igenom. Den gamle franske revolutionären Bernadotte hade blivit en ärkekonservativ kung Karl XIV Johan och tillsammans med de andra stånden blockerades hans regering reformförslagen …
Istället blev det den dalsländske bonden Hans Jansson som fick äran att driva igenom en lång rad av Danielssons förslag, när den mer liberale Oskar I blev kung och revolutionen svepte över Europa igen … Nu utökades näringsfriheten och skråväsendet började nedmonteras, trots motstånd från borgerskapets majoritet som ville försvara sina privilegier. 1846 blev det till slut fritt att idka hantverk och starta fabriker utanför städerna. Lanthandeln släpptes fri … Statliga skogar och allmänningar kunde säljas vilket öppnade för det svenska trävaruundret. Tvånget för inkomstlösa att tjäna hos en husbonde avskaffades …
I tre århundraden fram till 1820 hade tillväxten varit cirka 0,5 procent. Det är en så långsam takt att utvecklingen knappt märks för den vanlige medborgaren. 1820-1870, innan industrialiseringen på allvar tagit fart, var tillväxten redan dramatiskt högre, 1,7 procent (nästan där den ligger idag). Då fördubblades BNP på cirka 40 år. Sedan fortsatte tillväxten att accelerera till över 2 procent i slutet av 1800-talet.

Intressant perspektiv. Jag skulle vilja se mer skrivet om hur Sverige kom att bli det land som gick längst i liberaliseringar under 1800-talet. För det är politiken på denna tid som förklarar varför Sverige på hundra år, från 1870 till 1970, gick från ett fattigt till ett av de rikaste länderna i världen.
Detta har ingenting med Socialdemokratin att göra. De kom att få skörda frukterna av den politik som förts under lång tid innan Per Albin Hansson började tala om ”folkhemmet” 1928.
Inte minst Centerpartiet har anledning att ta tillvara denna historia, så att den svenska landsbygden kan få tillbaka den anda av entreprenörskap som där en gång startade Sveriges väg mot välstånd.
Då kanske ordet landsbygdsliberalism kan bli något att ta på allvar…
Se också Johan Eriksson på temat.
(Andra om , , , , , , , , , , i)

Rulla till toppen