Dala-Demokraten tar upp en aspekt som något balanserar feminismens eviga mantra om att alla män är potentiella våldtäktsmän och mördare, Kvinnor som slår, våldtar och mördar:
Jennifer försöker mörda sin pojkvän. Han har aldrig misshandlat henne. Aldrig slagit henne. Jennifer är kvinnan som strider mot normen om hur en kvinna ska vara, och en kvinna som mördar får ibland lindrigare straff – om hon kan utnyttja en svår bakgrund eller typiska kvinnliga egenskaper som gör henne liten och sårbar. Som gör henne till ett offer.
Om det skriver Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist i boken ”Gärningsmannen är en kvinna”. De vågar visa att även kvinnor är gärningsmän – och inte bara offer.
I Sverige talas det ofta om hur kvinnor far illa, att de misshandlas, och att kvinnor är underordnade männen … Men Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist visar motsatsen … Författarna lyckas visa en del av verkligheten som få vill tala om. De visar att det inte bara är männens våld som är ett problem – utan också kvinnors våld mot män, barn och andra kvinnor.
Bokens författare visar att var och en av oss har en skyldighet att inse det. Om kvinnor och män ska vara jämställda är det dags att se sanningen i vitögat: Kvinnan är inte bara ett offer, utan också en gärningsman.
Exakt. Och antalet män som är utsatta för våld är betydligt högre än antalet kvinnor.
Feminismens trams hör inte hemma i en rättsstat, där varje person är ansvarig för sina handlingar, oavsett kön. Och i varje händelse ska individens agerande mätas efter handlingen, inte efter grupptillhörighet.
(Andra intressanta bloggar om politik, feminism, jämställdhet, genus, genusforskning, kvinnor, sexism, kön, våld, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, mord, moral)