På Expressens debattsida skriver Johan Wennström, 22, att hans generationskamrater inte tänker själva, 80-talisterna låter som en repig skiva:
Allt fler 80-talister syns på tidningarnas ledar- och kultursidor. Men i stället för att ge röst åt sin generations värderingar så upprepar de flesta av dem enbart åsikter som tillhör den förhärskande kulturradikalismen … Opinionsbildning tycks för många handla om att inte tänka själv och att inte besvära sin omvärld med invändningar och avvikande meningar.
Intressant frågeställning. Wennström har höga förhoppningar om sin ”generation”, och att de inte uppfylls kan nog stämma. Men jag vet inte om 80-talisterna är mindre självständiga än 70-talisterna, eller min generation, 60-talisterna. Vi är alla dominerade av 40-talisterna och deras vänsterradikala undertoner.
För mig betyder minnet av diskussionerna jag hade med 10-talisterna mycket. (Såväl mina morföräldrar som de SJ-gubbar och -damer jag hade nöjet att sommarjobba med och som första anställning efter gymnasiet.) Den generationen var inte präglad av välfärdsstaten och de ville för ingenting i världen bli beroende av bidrag, även om de röstade på S eller än mer vänster. I den generationen var arbetsmoralen självklar och den gav dem stark integritet.
Jag hoppas att 40-talisternas extremt kollektivistiska PK-tänkande och ständiga anpassningar till vad man ”får” säga ska klinga av. Varje årtionde borde deras grepp försvagas. Men ärligt talat, nej, det känns inte som det går särskilt fort.
(Andra intressanta bloggar om politik, debatt, media, medier, mediekritik, journalistik)