Här på Engelsbergsseminariet i Avesta avverkar vi professorer i rasande takt i analysen om den amerikanska idén. Fram till lunch fem föredrag om Amerikas ”mjuka makt” genom kultur- och underhållningsindustrin samt ett antal kritika inlägg om Amerikas nationella självbild.
Salzburg-professorn Reinhold Wagnleitner visade i föredrag, med titeln ”The Empire of the Fun”, hur totalt dominerande USA under 1900-talet blev inom populärkulturen, inte minst genom jazzmusiken som sedan utvecklats till rock, pop, disco, hipphopp mm.
Amerikansk miljö präglas inte bara av ständigt flöde av nyheter, av välstånd, makt, ungdom, förändring och framgång, utan också av att man bejakar masskulturen. Något som det europeiska kulturlivet ofta visar förakt inför.
Och dominansen har fortsatt. Wagnleitner visade att antalet amerikanska TV-serier i större europeiska TV-kanaler har ökat från 214.000 till 266.000 timmar mellan år 2000 och 2006.
Under frågestunden grep indiske utvecklingsekonomen Deepak Lal in när det diskuterades om denna mjuka makt ger något inflytande i världspolitiken. Hans ståndpunkt var rak: ”Att mjuk makt skulle ha någon betydelse är struntprat”.
Jag är benägen att hålla med. Diskussionen om mjuk makt — särskilt i Europa, och då ofta syftande till diplomati och samtal med diktaturer — är sätt att undvik att erkänna att man saknar hård makt.
Efter detta följde flera professorer som överträffade varandra i antiamerikanism (de amerikanska var värst) när de skulle beskriva amerikansk utrikespolitik inom ramen för Amerikansk exceptionalism. Det är ju tyvärr representativt dravel från de amerikanska universiteten av idag.
Min tanke under dessa utfall mot hur hemskt USA agerat var: och hur hade världen sett ut utan amerikanska ingripanden? Hade världen blivit bättre om Sovjetkommunismen fått dominera världen? Eller Iran?
Självklart är Amerika ingen perfekt nation. Ingenting människor gör blir perfekt. Utopier kommer aldrig att bli verklighet. Det handlar om att göra det bästa möjliga, att sträva framåt och utveckla samhället. Och i den bemärkelsen har ju USA alltsedan 1776 haft en betydande konstruktiv roll för att utveckla västvärlden, som är en civilisation som ingen annan kommit i närheten av. Såväl i välstånd som i medicinskt och vetenskapligt kunnande, och inte minst när det gäller enskilda människors frihet och makt att forma sina liv och sitt samhälle.
Se mer hos Sylvia Asklöf: Gammal antiamerikanism och Hur den amerikanska idén har påverkat Frankrike.
(Andra intressanta bloggar om USA, Europa, politik, kultur, utveckling, underhållning, tillväxt)