Under ett lunchseminarium i Arvfurstens palats vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, alltså på UD, presenterade Swedfund en intressant rapport om Iraks ekonomi. (Swedfund är inte en del av Swedbank utan ett statligt ägt riskkapitalbolag.)
Rapportförfattaren Peter Stein talade inte om återuppbyggnad utan om nyskapande, eftersom Iraks ekonomiska historia visar att det aldrig funnits så mycket att återuppbygga.
Iraks ekonomi liknade på 1970-talet närmast en planekonomi av östeuropeiskt snitt: banker och försäkringsbolag var förstatligade, detaljhandeln monopoliserad, jordbruket kollektiviserat. Staten kontrollerade 90 procent av utrikeshandeln.
Efter Irakkriget har ekonomin börjat växa. År 2007 var tillväxten i BNP 1,5 procent, år 2008 hela 10 procent. Och trots den globala lågkonjunkturen är den färska prognosen från Internationella Valutafonden (IMF) i konjunkturbarometern från april att Iraks tillväxt i real BNP blir 6,9 procent 2009 och 6,7 procent nästa år.
Träffar prognoserna rätt blir Irak de närmaste två åren en av världens fem snabbast växande ekonomier, skriver Stein i rapporten Om svenska företags nya möjligheter i Irak – att främja nyskapande och inte återbyggnad.
Med på seminariet var också handelsminister Ewa Björling, som berättade om den första svenska handelsdelegationen som varit i Bagdad på 20 år.
Irak är ett land av särskilt intresse, sa hon. Sverige har i dag omkring 100 000 utlandsfödda från Irak och under 70- och 80-talen var landet en av Sveriges största exportmarknader i Mellanöstern. Iraks stora utvecklingsbehov innebär en avsevärd potential för ökade affärsmöjligheter för svensk industri. Behoven av att bygga ut infrastrukturen passar väl med vad svenska företag är bra på.
– Genom att ta tillvara på svensk-irakiernas unika kunskaper om sitt födelseland kan vi uppnå ett mervärde på flera fronter, sa Björling.
Ja, det är så här vi skapar en bättre värld — störtar diktaturer och skapar sedan möjlighet till välstånd genom handel och utbyte med fria människor i demokratiska länder.
Jämför det med vänsterns underdåniga stöd och bistånd till tyranner som mördar sina folk och störtara länderna i ekonomisk misär och fattigdom. Den fred vänstern talar om är en fred i svält och förtryck.
Då är den frihetliga och demokratiska betydligt bättre, även om den vägen kan innebära bakslag, krig och dödande. Men så länge inriktningen är klar och framgångar är möjliga finns det ingen som helst anledning att nöja sig med tyranniskt förtryck.
(Andra intressanta bloggar om politik, Irak, handel, frihandel, export, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, säkerhetspolitik, USA, Bush, Bush, fundamentalism, terrorism, Melanöstern, entreprenörskap, ekonomi, tillväxt)