Flertalet borgerliga ledarartiklar antyder att de som var mest okritiska till EU vann nattens Europaval. Men man bortser då ifrån att exempelvis Folkpartiet inte drog fler än 5,8 procent av de röstberättigades stöd och Piratpartiet 3,0 procent.
De som räknas som segrare har engagerat små rännilar av svenska folket. Den stora massan på 56,2 procent av de röstberättigade har stannat på sofflocket.
Därför håller jag mer med socialdemokratiska skribenter. Men först låt mig återge vad några borgerliga ledarredaktioner skriver:
Dagens Nyheter i Det olydiga valet:
Slutsatsen för de två stora partierna borde vara given: det är ingen framgångsrik strategi att vara otydlig och dölja sina verkliga avsikter.
Göteborgs-Posten i Motvind för de två stora:
Engagemanget belönades av väljarna i årets EU-val. Brist på engagemang, otydliga visioner och rent nejsägeri bestraffades.
Svenska Dagbladet i Svag mobiliseringa av S och M:
Årets EU-val blev ett bakslag för de ljumma.
Sydsvenska Dagbladet i Våga tro på EU:
Ibland handlade valrörelsen faktiskt om Europaparlamentets frågor … EU-entusiasm lönar sig. Det vore ingen dum lärdom inför EU-valet 2014.
Helsingborgs Dagblad i Pirater seglade i hamn:
Båda partiledarna [i S och M] investerade mycket prestige i valrörelsen. För båda handlar det om en marginell ökning. På ett plan är det uteblivna lyftet allvarligast för Mona Sahlin eftersom hon är utsatt för kritik.
Östgöta Correspondenten i EU-valet är uppstickarpartiernas:
M hade kanske gjort ett bättre val om frihandelskämpar som Hökmark och Fjellner hade fått prata fritt ur hjärtat i stället för att följa en strategi fastlagd på partihögkvarteret i Stockholm. Och S hade kanske tjänat på en toppkandidat som var mer intresserad av EU-politik än att skälla på regeringen.
Upsala Nya Tidning i De som tar EU på allvar vann valet:
Socialdemokraternas valrörelse har bara marginellt handlat om Europafrågor. I stället har man upprepat de allra enklaste inrikespolitiska klyschorna och spelat på en ganska unken nationalism, symboliserad av Marita Ulvskogs smaklösa beskrivning av EU:s friare rörlighet av arbetskraft över gränserna som “människohandel”.
Men Moderaterna har inte varit bättre. Partiet har talat om att hävda “Sveriges intressen i EU” – i uppenbar kontrast mot det som faktiskt är EU-samarbetets grundläggande syfte. Några visioner utöver detta har partiet inte presenterat.
Jag håller med om att visioner saknades, så som UNT skriver. Och att S använde skrämselpropaganda. Men samtidigt ligger det en hel del i vad följande S-tidningar skriver:
Norrländska Socialdemokraten i Några tankar om valet:
Klart är också att S fortfarande är det största partiet i svensk politik. Men S-resultatet är ändå långt under det normala i riksdagsvalen. Sannolikt är det ett tecken på att det fortfarande finns en EU-skepsis bland många traditionella S-väljare. Många röstar överhuvudtaget inte.
Dala-Demokraten i Folket gäspar åt EU:
Nej. I slutändan klev den där andra, för alla EU-entusiaster så besvärliga frågan fram och blev den kanske viktigaste: Hur många gick och röstade? … Särskilt lågt är [valdeltagandet] bland Europas lågavlönade och det återspeglar EUs karaktär av elitprojekt.
Hela den propagandaapparat som EU-kommissionen och EU-parlamentet – och delvis även media, åtminstone i Sverige – byggt upp för att få medborgarna till valurnorna har faktiskt, än en gång, misslyckats. Man måste, efter dessa trettio år av EU-parlamentsval, därför ställa sig frågan: Hur legitimt är EU-parlamentet?
Ja, det är en högst central fråga. Lågt valdeltagande behöver inte alls vara något begkymmer. Hälsan kan tiga still. Om folk är nöjda behöver man inte gå och rösta. Men är det så i EU-sammanhang? Jag tror inte det. Människor stannar hemma eftersom man inte har en chans att rösta i huvudsak — att stödja eller avsätta den verkställande makten.
Det demokratiska underskottet är monumentalt. Det är detta som måste åtgärdas för att göra Europaprojektet folkligt och förankrat.
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, EU, EU, EU-parlamentet, EU-val, EU-valet)